Stor frihet för arbetsgivarna

2015-08-26 23:00 Carl von Scheele  

Policyer och regler i all ära, men trots arbetsgivarens stora frihet att själv bestämma över dessa finns det många stora och små fallgropar att undvika. Det ­visar dessa exempel från verkliga ­arbetslivet.

I över tio års tid försökte ABB i ­Sverige införa slumpmässiga drog­tester bland all personal, men motståndet från Metall, Unionen och ­Sveriges Ingenjörer var hårt. Inte minst reagerade de mot metoden topsning, som skulle innebära att den anställdes hela dna fanns i provet även om bara drog­användning skulle avslöjas.

På ABB:s anläggning i Ludvika ­genomfördes ett pilotprojekt på sex månader. En enda anställd fastnade i nätet. Personen hade ätit smärtstillande medel och hade all rätt i världen till medicineringen.

Trots de fackliga invändningarna infördes sedan metoden på anläggningarna i Ludvika. Företaget hän­visade till att frågan var MBL:ad, man behövde inte vara överens med ­facken.

En av dem som blev uttagna till testning var den fackliga företrädaren Anders Eliasson, Sveriges ­Ingenjörer. Han ställde upp på att göra utandningsprovet, som kontrollerade ­eventuell promillehalt i blodet, men vägrade topsning.

– I våra anställningsavtal står ­inget om att arbetsgivaren får gräva så djupt i vår personliga integritet som en topsning innebär.

I samband med hans vägran visade det sig att platsledningen i Ludvika hade gått för fort fram. Centralt hade projektet blåsts av.

– Våra arbetsplatser ska naturligvis vara drogfria. En viss kontroll kan ­behövas, men bara för mycket farliga arbetsuppgifter, säger Anders ­Eliasson.

Om ABB inför slumpmässiga tester på någon enhet i framtiden kommer det enbart att ske där metoden kan motiveras av säkerhetsmässiga skäl.

– Men rättsfallen är få. Därför finns inte särskilt många exempel på vad som kan räknas dit, säger Christian Dickman, ABB:s förhandlingschef i Sverige.

Numera arbetar bolaget med ­andra metoder för att uppfylla sin ­drog­policy.

På omsorgsföretaget Attendo ­kallas drogpolicyn riktlinjer, eftersom de enbart gäller den svenska delen av verksamheten. Även facket bedömer reglerna som klara och tydliga.

Här kan frestelserna för en ­missbrukare vara stora. En hel del narkotikaklassade preparat finns i medicinskåpen inom till exempel åldrings­vården. Företaget har vid flera tillfällen haft problem med stölder.

– Dessa är svåra att utreda och innebär väldiga påfrestningar för den drabbade arbetsgruppen. Alla känner sig påpassade och misstänkta, säger Carina Andersson, HR-chef.

Den medarbetare som har ett ­narkotikamissbruk riskerar sin ­anställning.

– Vid dessa tillfällen har vi inte samma rehabiliteringsvilja som vid alkoholmissbruk, eftersom narkotikamissbruk är brottsligt.

– Vi känner naturligvis djup empati med dessa medarbetare, men brukarnas bästa och företagets väl går före.

För hela branschen är personal­omsättningen ett stort problem, ­konstaterar Susanne Augustsson, Vårdförbundet. För mindre kvalificerade tjänster ”plockas folk från gatan”.

– Det händer att missbrukare kommer in i personalgrupperna och under somrarna ökar avvikelserna i medicin­hanteringen, säger hon.

I många fall skulle reglerna i ­policyerna bli starkare om det fanns kollektivavtal om dem. Då skulle ­parterna tvingas förhandla om en ­regel behöver förändras.

– I den privata sektorn är arbets­givarna inte så pigga på att sluta kollektivavtal, säger Susanne Augustsson.

Försäkringskassan har haft ­problem på ett annat område: it-­säkerheten. För en tid sedan uppmärksammades i media hur ett par anställda surfat privat på arbetstid i så stor omfattning att handläggningen blev lidande.

Men ett vanligare problem är otillåtna slagningar i IT-systemen. Ofta sker de utan ont uppsåt. Handläggaren vill vara bussig mot en släkting eller bekant och lämnar information om utbetalningar och annat.

– Vi har haft väldigt många ärenden. Det har vi tyvärr fortfarande, även om antalet har minskat, säger Anna Asplund, verksamhetsutvecklare på HR-avdelningen.

– Egentligen förstår jag inte det. Vi har utbildningar, mycket informationsmaterial och talar ofta om otillåtna informationssökningar. Släktingar och vänner ska inte ha en gräddfil hos Försäkringskassan.

I myndighetens riktlinjer för informationssäkerhet är reglerna tydliga. Otillåtna slagningar i registren leder till åtgärder och i allvarliga fall polisanmälningar. Det behöver inte finnas något uppsåt för att vara straffbart.

Som statlig myndighet kan arbetsgivaren inte bara dela ut en varning vid överträdelser utan har också det disciplinära steget löneavdrag innan de allvarliga åtgärderna uppsägning eller avsked kan bli aktuella.

– Medarbetare som är lite tuffare bryr sig inte om en varning. Ett löneavdrag är en mer verksam åtgärd och bestraffning, säger Anna Asplund.

Av myndighetens riktlinjer framgår också att de anställda kan skicka ­privat e-post och surfa privat med kassans it-utrustning, om det sker enstaka gånger och inte sker på otillåtna sidor.

Även inom läkemedelsindustrin Astra Zeneca är privat surfande och e-postande tillåtet i viss utsträckning. För drygt tio år sedan hade bolaget problem med överträdelser. Ett fyrtio­tal medarbetare varnades och en handfull sades upp, enligt media.

Det har inte lett till stenhårda regler och ett totalt förbud mot privat användande, men företaget utarbetade en mer tydlig it-policy som bland ­annat talar om hur datorer, mobiler och surfplattor ska brukas.

– Man får använda datorn till privata bankärenden och skicka privata mejl, men man får inte gå in på otillbörliga sidor och vi har ett gediget blockeringssystem som till exempel tar bort porrsajter, säger Filip Sjögren, personalchef i Sverige.

– Medarbetarna vet att det du gör på datorn är synligt för företaget och informationen företagsägd. Det innebär att företaget har möjlighet att kontrollera, men gör det enbart vid allvarliga misstankar.

Vid sidan av polisen och militären är kanske flyget den privata arbetsplats som allmänheten mest förknippar med uniformer. På SAS finns ­strikta regler för hur persedlarna ska bäras. Jo, kavajen ska vara knäppt vid tjänstgöring och män som bär slips ska ha den ordentligt åtdragen i ­halsen.

Samtidigt som uniformen är ett viktigt varumärke för bolaget och signalerar säkerhet för flygresenärerna, är SAS mån om att följa med sin tid.

– De senaste två åren har vi fört en diskussion om vad en modern policy är och vad som är snyggt och propert. Ett föremål i dessa diskussioner är ­tatueringar, säger Margareta Vang och Elisabet Moberg som båda arbetar med uniformspolicyn.

I dag vill inte SAS att kabinpersonalen har synliga tatueringar. På underarmar måste de till exempel täckas med långärmat eller tejpas över med plåster.

Med tanke på de strikta uniformsreglerna – kvinnor får till exempel endast bära ett diskret örhänge i varje öra oavsett hur många hål man har ­tagit – borde det förekomma ­regelbrott.

– Vi straffar inte varandra utan är en lärande organisation. När vi hade en modetrend med flera ­örhängen i varje öra för fem-tio år sedan, ­uppmärksammade vi kolleger som bar flera örhängen på reglerna.

– Vi tar upp brott mot uniforms­policyn i feedbacksamtal. Det finns inga andra direkta konsekvenser för den som inte följer policyn.

Carl von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer