Svårt att säga när en kopiering blir olaglig

2021-06-15 14:10 Calle von Scheele  
Niklas Selberg, universitetslektor vid Lunds universitet. Foto: Privat

Efter tre år med den nya lagen om företagshemligheter har bara två domar avkunnats i Arbetsdomstolen. Men det är ingen indikation på att allt är frid och fröjd, säger en expert. Och skadestånden borde vara högre, säger advokaten till ett drabbat företag.

Den nya lagen om företagshemligheter innebär viss skärpning och är samtidigt en svensk anpassning till EU:s direktiv i frågan.

Efter tre år har Arbetsdomstolen, AD, enbart avgjort två fall, som refereras på dess hemsida.

– Det tar lite tid innan tvister når AD. De få domarna är ingen indikation på att allt är frid och fröjd. Inte heller den gamla lagen ledde till många AD-domar, säger professor Bengt Domeij vid Uppsala universitet, som inte är helt nöjd med hur den nya lagen har utformats.

Niklas Selberg, universitetslektor vid Lunds universitet, ser ytterligare förklaringar till de få fallen.

− Man kan mycket väl tänka sig att arbetstagarna uppfattat att det kommit en ny lag, som innebär en skärpt syn på arbetsgivarens hemligheter och blivit mer försiktiga av det skälet. Då har lagen haft avsedd verkan utan att den behövts tillämpas i domstol.

Den första domen enligt den nya lagen i AD meddelas våren 2020 och var ett interimistiskt beslut om vitesförbud mot användandet av en företagshemlighet. Senare slutade tvisten i en stadfäst förlikning med 400 000 kronor i skadestånd.

Den andra domen är mer omfattande. Den konstaterar att en person vid någon tidpunkt hade kopierat företagshemligheter och senare använts sig av dem och röjt dem till en kollega i ett nystartat företag. I domen resoneras främst om hur skadeståndet ska bestämmas.

Båda domarna kom efter överklaganden av beslut i tingsrätter.

Tvister som rör företagshemligheter är inte vanliga. Fackförbund som Unionen, Ledarna och Sveriges Ingenjörer säger sig ha en handfull per år. Ändå skärptes lagen från och med juli 2018.

Främst två motiv låg bakom översynen av lagen. Ett par år tidigare hade EU antagit ett direktiv om bättre skydd av know-how och företagsinformation som skulle implementeras i svenska lagstiftning.

− Att lagen har blivit EU-rätt är en jätteviktig förändring. Nu äger inte Sverige längre definitionen av företagshemligheter, sanktionsfrågor och dessa saker självt, utan detta bygger på EU-rätten, säger Niklas Selberg, Lunds universitet.

Ett annat skäl till förändringen av den svenska lagen var åldern på den. Reglerna hade tillkommit före den omfattande digitaliseringen som svepte genom arbetslivet. I dag är det mycket lätt att kopiera och ta med sig företagshemligheter i digital form. Svensk lag behövde anpassas till detta.

Enligt Niklas Selberg är den stora förändringen att man förskjutit skyddet av företagshemligheter så att det inträder tidigare. Begreppet ”tillägna sig” har införts i lagen, vilket innebär att man behandlar företagets interna information som sin egen. Ofta handlar det om kopiering eller att man byter arbetsgivare utan att lämna tillbaka viktiga dokument.

− Fler saker har blivit skyddade. Den andra sidan av myntet är att också fler saker har blivit förbjudna. Lagen har fått ett större tillämpningsområde, säger Niklas Selberg.

Professor Bengt Domeij, vid juridiska institutionen, Uppsala universitet, konstaterar att förändringarna i lagen varit viktiga och gått i rätt riktning.

– Men det finns delar som kunde ha blivit bättre, säger han.

Ett exempel är hur rätten ska bedöma situationen när arbetstagare har kvar interna dokument från sin tidigare arbetsgivare. Huvudfrågan är om personen tillägnat sig dokumenten genom en aktiv handling och gjort dem till sina egna genom att till exempel förvara dem i en privat dator.

I förarbetet förs ett utförligt resonemang om detta, och där finns den fras som professor Domeij har invändningar emot.

”Det kan förekomma att en arbetstagare mot arbetsgivarens vilja kopierar handlingar med företagshemligheter endast för att underlätta utförandet av arbetsuppgifterna, utan att arbetstagaren för den sakens skull kan sägas ha anskaffat företagshemligheterna,” skriver man i förarbetena.

– Detta leder till otydligheter när det sker kopieringar. Om det genomförs en it-forensisk undersökning när arbetsgivaren misstänker att information har förts ut till utomstående blir alltid invändningen densamma. Kopieringen skedde bara för att utföra arbetsuppgifterna, säger Bengt Domeij.

Han tillägger att förarbetsuttalandena på denna punkt är olyckliga och ökar antalet tvister.

– Ja, utan tvekan. Man kan också undra om den tolkningen av tillägnanderekvisitet kommer att följas av EU-domstolen i framtiden, när frågor om direktivet ställs.

Med dagens utvecklade it-teknik, bärbara datorer, lagring i molnet och små usb-minnen kopieras dokument lätt och snabbt.

En lösning på det problem som professor Domeij ser kunde ha varit att tillägnandet sker när en arbetstagare bryter mot företagets it-policy i de fall den förbjuder kopiering av företagsinterna dokument.

Men vad gör man om arbetsgivaren använder sig av en sådan lagregel enbart för att straffa medarbetare som går till konkurrenter?

− Då får domstolen ta hänsyn till det på andra sätt, genom god tro och skadeståndberäkning och annat, säger Bengt Domeij.

Strax efter nyår meddelade AD den hittills mest utförliga domen om företagshemligheter. Den berörde också i vissa delar upphovsrätten. Domen löste tvisten mellan två företag i byggbranschen som var specialiserade på industribyggnader i betong.

En tidigare medarbetare hade kopierat bland annat ett kalkylprogram för beräkning av offerter, men även ett arbetsmiljödokument och personalhandbok. De tre handlingarna var upphovsrättsskyddade.

AD konstaterar att medarbetaren inte kan ha tillägnat sig kalkylprogrammet för att göra det till sitt eget, utan ”det ligger närmare tillhands” att filerna skulle användas i arbetet för företaget.

Men på sin nya arbetsplats, ett bolag som han startade tillsammans med en kompanjon, har han både utnyttjat och röjt företagshemligheten när han och kollegan använt sig av programmet. Både medarbetaren och företaget blev skadeståndsskyldigt.

Men när AD dömer ut skadeståndet får det drabbade företaget mindre än en tredjedel av vad det begärt. De begärda 3 miljonerna sjunker ner till 800 000 kronor.

Domstolen för ett långt resonemang om hur den ser på skadeståndet. Bland annat har det nya bolaget vunnit ett antal upphandlingar när det använt sig av kalkylprogrammet. Det betyder inte att bolaget skulle ha förlorat dem om det skulle ha gjort beräkningarna med andra verktyg eller att det drabbade företaget då skulle ha vunnit just dessa upphandlingar, konstaterar AD.

Den lägger stor vikt vid att det drabbade företaget kan göra en hävdad ekonomisk skada sannolik, vilket det drabbade företaget inte lyckats med denna gång.

Däremot behöver inte skadeståndsanspråket delas upp i ekonomiskt respektive ideellt skadestånd, utan domstolen gör en samlad bedömning av dess storlek.

− Det är första gången som AD dömer ut skadestånd med den nya lagen. De tidigare domarna om dessa frågor är en aning överspelade nu. Det sätt som domstolen anvisar i denna dom gäller för framtiden, säger universitetslektor Niklas Selberg.

Men om den nya modellen kommer att leda till andra nivåer på skadestånden än tidigare är för tidigt att uttala sig om, konstaterar Selberg.

Parterna i målet ser olika på hur den nya lagstiftningen ska tolkas.

Advokat Michael Pålsson, ombud för det drabbade förtaget, är inte helt nöjd med domen. Utfallet blev bättre än i tidningsrätten, men skadeståndet sattes fortfarande betydligt lägre än yrkat.

− Som vi har tolkat motiven och litteraturen till den nya lagen, skulle den innebära skärpning av skadeståndens storlek. AD poängterar att vi skulle bevisa exakt vilka affären som vi hade förlorat, vilket ter sig nästan omöjligt.

Trots en viss besvikelse konstaterar Michael Pålsson att lagen innebär en skärpning och tryggar de imaginära rättigheterna på ett bättre sätt än tidigare.

− Vi kunde inte se det i domen på det sätt som vi hade önskat, men hur den nya lagen ska tolkas har kanske inte har satt sig än.

Advokat Cornelia Svensson, ombud för svarande part, är däremot nöjd med att AD gjorde en grundlig bedömning och inte dömde ut så höga skadestånd som motparten hade krävt.

− På det sättet är vi nöjda.

Lagen betyder inte en skärpning av skadeståndsskyldigheten?

− Den ska vara densamma. De klargöranden som AD har gjort i domen kan ha påverkats av direktiv och hur man har uttalat sig lagstiftningsarbetet, men rent lagstiftningsmässigt är det samma typ av bestämmelse som tidigare.

Redan efter något år med den nya lagen om företagshemligheter uttalade sig fackförbundet Ledarnas chefsjurist Sara Kullgren mycket skarpt om den. Hon hävdade att arbetsgivare med hänvisning till lagen försökte hindra tillåten konkurrens genom hot om vite mot tidigare anställda.

¬ Jag har fortfarande samma uppfattning att man använder lagstiftningen delvis som ett hot. För den drabbade är det svårt att bedöma vad som ligger bakom hotet och om skadeståndskravet är rimligt.

Även i det här avseendet är AD:s resonemang om skadeståndet viktigt, understryker hon. Särskilt viktig är skyldigheten för den som begär skadestånd att visa hur stor den ekonomiska skadan är.

− Den som gör gällande skada måste styrka den i en utredning. Kommer domstolen fram till att man har haft möjlighet att visa skada och inte gjort det förlorar man målet.

Ledarna har erfarenheter av att arbetsgivare som hävdar skada i förhandlingar tydliggör sina beräkningar först när ärendet hamnar i domstol och då justerar sina yrkanden.

− Medlemmar som får skadeståndsyrkanden riktade mot sig har svårt att se om det finns någon grund. Min uppfattning är att arbetsgivaren tar till i överkant och på det sätter hotar och försöker begränsa konkurrerande verksamhet.

Även på Unionen möter jurister och ombudsmän medlemmar som upplever att det fått ta emot hotbrev som rör företagshemligheter. Det förekommer att arbetsgivare anlitar advokatbyråer som skickar skarpa brev till medarbetare som går vidare i karriären.

− Breven kan beskrivas som hotbrev eller bara uppfattas som sådana. Om det beror på den nya lagen eller om vissa advokatbyråer har anammat ett sådan teknik vet jag inte, säger Malin Wulkan, chefsjurist på Unionen.

När någon lämnar sin anställning kan upplysningen utformas på olika sätt. Den kan vara saklig eller formuleras olämpligt och skapa onödig oro, tillägger hon.

För den som slutar kan det vara frestande att ta med sig arbetsmaterial för att kunna sköta det nya jobbet så bra som möjligt. Man vill komma väl förberedd.

− Egentligen kan man inte behålla något material. Man ska lämna tillbaka allt när man slutar, säger advokat Michael Pålsson.

Han sätter upp ett varnande finger apropå coronapandemin när många har tillstånd till hemarbete. Risken är att imaginära rättigheter, programvaror och annat hamnar på lagringsmedia som förtaget inte har kontroll över.

Michael Pålsson gör en sista reflektion över det mål i Arbetsdomstolen där han företrädde käranden.

− Om vi hade varit inblandade när personen slutade skulle vi ha varit noggrannare med att skanna av vad han hade och inte hade.

Lagen om företagshemligheter:

  • Ska skydda hemlig information om affärs- och driftsförhållanden, som om de avslöjas skadar företagets konkurrensförmåga.
  • Kräver att företaget ska ha vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla förhållandet.
  • Kan med vitesförbud hindra en arbetstagare som kopierat företagshemligheter att använda dem eller fortsätta använda dem.
  • Innebär att den som använder sig av företagshemligheter ska ersätta den skada som uppkommit för det drabbade bolaget.
  • Anger att skadeståndet storlek inte bara ska utgå från att den ekonomiska skadan, utan också ta hänsyn till annat. Syftet är att ingen ska vinna på olagligt använda sig av företagshemligheter.
  • Fastställer att den som olovligen fått tillgång till företagshemlighet ska dömas för företagsspioneri. Den som kopierar hemligheter som man använder i sitt arbete kan inte dömas för detta.
  • Säger att straffet i dessa fall är böter eller högst 2 års fängelse, om brottet är grovt upp till 6 års fängelse.
  • Regeringen föreslår att två nya straffbestämmelser införs i lagen från och med den 1 juli 2022: Olovligt utnyttjande av företagshemlighet och olovligt röjande av företagshemligheter. Brotten har fängelse i straffskalan.

 

 

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer