Svensk processrätt är inte förenlig med EU-rätten

2021-04-28 00:00 Erik Sinander  
EU-domstolen i Luxemburg. Foto: Thierry Roge/Isopix/IBL

EU-DOM. Den svenska rättegångsbalken ger möjlighet till en svarande att medge ett yrkat belopp utan att vitsorda de fakta som ligger till grund för yrkandet. I en dom rörande en flygpassagerare som påstått sig ha blivit diskriminerad på grund av sin etnicitet fastslog EU-domstolen att en kärande måste få sin sak prövad även om svaranden medger det yrkade beloppet.

En flygpassagerare tvingandes vid en inrikesresa att genomgå en extra säkerhetskontroll. Passageraren menade att han därmed hade diskriminerats på grund av sin etnicitet.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) väckte talan i Stockholms tingsrätt och yrkade ersättning om 10 000 kronor till följd av diskriminering. Flygbolaget medgav ersättningsbeloppet, men utan att vitsorda att diskriminering hade skett.

Ett sådant medgivande kallas i svensk processrätt för ”orent”, ”partiellt” eller ”strategiskt” medgivande. I ett dispositivt tvistemål, det vill säga en sådan tvist där parterna kan träffa förlikning om saken, är en svensk domstol bunden av svarandens medgivande. Om kärandens yrkande har medgivits ska följaktligen inte domstolen pröva saken. Om det yrkade beloppet medges, anses det i princip inte finnas någon kvarvarande tvist. Tingsrätten prövade därför inte om flygpassageraren hade blivit diskriminerad, utan dömde bara att flygbolaget skulle betala ersättning i enlighet med sitt medgivande.

DO överklagade domen. Hovrätten gick på samma linje som tingsrätten, men Högsta domstolen ansåg att det var nödvändigt att fråga EU-domstolen om EU-rätten kräver att frågan om diskriminering prövas trots att ersättningsyrkandet medgivits.

Läs mer: Kommentar: Även ett rent medgivande kan göras strategiskt

EU-domstolen dömde i stor sammansättning och kom till slutsatsen att rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 47 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna kräver att frågan om diskriminering på grund av ras eller etnicitet prövas. Den svenska processrättens hantering av "orena medgivanden” är därför inte tillåtna i sådana diskrimineringsmål.

EU-domstolen motiverade sin slutsats med att det måste vara möjligt att få frågan om diskriminering rättsligt prövad om svaranden medgivit ersättningsanspråket, men vägrat att vitsorda diskrimineringen. Enligt EU-domstolen gäller det ”särskilt när personens primära intresse inte är ekonomiskt utan personen i stället strävar efter att det ska fastställas att de omständigheter som läggs svaranden till last verkligen har ägt rum”.

Domstolen klargjorde vidare i sin dom att det inte är tillräckligt att den som påstår sig ha blivit diskriminerad har möjlighet att få det prövat i ett brottmål. Ett brottmål kan nämligen inte kompensera de civilrättsliga rättigheterna som medlemsstaterna är skyldiga att garantera enligt likabehandlingsdirektivet.

Missa inga nyheter - beställ Lag & Avtals kostnadsfria nyhetsbrev

Fakta i målet

Dom: ECLI:EU:C:2021:269 den 15 april 2021.

Mål: C-30/19

Parter: Diskrimineringsombudsmannen mot Braathens

Saken: Diskriminering

Sammansättning: 15

Erik Sinander

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer