Sveriges självbild hindrar enkla jobb

2015-03-02 08:42 Maria Eriksson  
Maria Eriksson, liberal frilansskribent och chefredaktör för Svensk Tidskrift. Tidigare ledarskribent i Svenska Dagbladet.

KRÖNIKA. Vid stationen börjar jag prata med en man som säljer tidningen Situation Stockholm. Han har gjort det i flera år, berättar han. Det finns bara två alternativ. ”Antingen sätter jag mig på bänken där borta eller så står jag här och säljer tidningen.”

Att få ett jobb är givetvis inte att tänka på. Jag förstår det. Vilken arbetsgivare skulle anställa en man över 50 med missbruksproblematik som kanske inte haft ett riktigt jobb på många år. I synnerhet som det finns gott om arbetslösa ungdomar att anställa i stället.

Några meter bort sitter en av de rumänska tiggare som brukar sitta just där. Lika chanslös att hitta något riktigt jobb.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken – från höger till vänster – har i huvudsak två lösningar på hur en person som står långt ifrån arbetsmarknaden ska kunna komma in. Genom utbildning eller genom subventionerade jobb, men med avtalsenliga löner.

Den som föreslår att vi också borde skapa möjligheter för fler enklare jobb med lägre lön möts ofta av ett ”sådana jobb vill vi inte se i Sverige”.

I en intervju förra året svarade till exempel dåvarande statsminister Reinfeldt på frågan om de mini-jobs som Tyskland har infört kan vara något för Sverige: ”Den typen av jobb har vi inte valt i Sverige.”

Detsamma gäller många av de jobb som finns på den amerikanska arbetsmarknaden. Få vuxna personer i Sverige jobbar med att klippa andras gräsmattor eller att plocka i kassar i mataffären.

Den typen av jobb har vi inte valt.

Det är en from förhoppning att alla ska kunna hitta ett jobb med en lön som går att leva på. Men om det inte går? Är det inte dags att se arbetsmarknaden för vad den är och inte bara vad man önskar att den vore?

Full sysselsättning är det främsta målet för den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken. Men hur tänker man sig att det ska gå till om vi inte är beredda att prova fler möjligheter för att skapa jobb?

Tysklands mini-job är ett exempel. För upp till 450 euro i månaden kan arbets­tagaren jobba skattefritt, för löner över det fasas skatten in. För en del är ett mini-job vid sidan av en möjlighet att dryga ut en annan inkomst. Det kan också ge en möjlighet till studenter, pensionärer och andra som vill jobba extra att göra det. För arbetsgivaren är en av de stora fördelarna flexibiliteten att kunna anställa någon relativt få timmar.

Det finns de som menar att de tyska mini-jobben är en återvändsgränd. Andra menar att de kan vara en språngbräda till jobb med högre lön. Men faktum kvarstår: Tyskland har EU:s lägsta arbetslöshet och den har sjunkit kraftigt sedan mini-jobs och flera andra reformer på den tyska arbetsmarknaden genomfördes.

Kanske är full sysselsättning alldeles oavsett vilka reformer som görs en utopi. Kanske är det också rimligt att politiken trots allt prioriterar att de som står närmare arbetsmarknaden får ett jobb och riktar insatserna dit.

Men frågan är vad som menas med de politiska visionerna? Tänker man sig ens att det ska kunna finnas några alternativ för den som har att välja mellan park­bänken och Situation Stockholm?

 

Maria Eriksson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna