Syfte avgör vad som är EU-rätt

2020-02-27 00:00 Erik Sinander  

Det krävs att en nationell bestämmelse är en del av EU-rätten för att stadgan ska kunna tillämpas. I en dom om diskriminering av visstidsanställda i Spanien konstaterar EU-domstolen att den nationella lagstiftarens syfte ska beaktas för att avgöra om en lag syftar till att genomföra EU-rätten.

I Spanien utgår ersättning till en tillsvidareanställd arbetstagare vid uppsägning. När en visstidsanställning upphör utgår emellertid inte mot­svarande ersättning. EU-domstolen har i flera tidigare avgöranden konstaterat att denna skillnad är tillåten enligt EU:s regler om visstidsanställningar.

Att inte betala ersättning när visstidsanställning upphör är inte diskriminering av visstidsanställda, eftersom det är en faktisk och rättslig skillnad jämfört med när en tills­vidare­anställning sägs upp (se exempelvis Grupo Norte Facility, C-574/16, EU:C:2018:390).

Trots att det stod klart att spansk rätt stämmer överens med EU-rätten i denna del valde en spansk domstol att begära förhandsbesked om hur EU-rätten skulle tolkas i ett mål mellan Madrids kommun och en trädgårdsmästare, vars vikariat hade upphört att gälla utan att hon hade fått sådan ersättning som hon skulle ha fått om hon vore tillsvidareanställd. Den spanska domstolen frågade också om trädgårdsmästarvikarien ändå kunde ha rätt till ersättning, eftersom för­budet mot diskriminering har en särskild ställning som allmän princip i unionsrätten och dessutom föreskrivs i både stadgan och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Som svar på den spanska dom­stolens första fråga upprepade EU-domstolen sin tidigare praxis och konstaterade att spansk rätt är förenlig med EU-direktivsreglerna om förbud mot diskriminering av visstidsanställda. För att besvara den andra frågan, om diskrimineringsförbudets karaktär av allmän princip kan föranleda någon annan slutsats, förklarade EU-domstolen att detta numera följer av huru­vida stadgan kan tillämpas. Stadgan kan bara aktualiseras när det är fråga om tillämpning av unionsrätten.

I det aktuella fallet menade arbets­tagar­sidan att det var fråga om tillämpning av unionsrätten eftersom den spanska lagen syftade till att genom­föra det EU-rättsliga förbudet mot stapling av visstidstjänster.

EU-domstolen menade dock, i likhet med arbetsgivarsidan, att den spanska lagen inte kunde anses syfta till att förhindra stapling av visstidstjänster och att den följaktligen inte var en del av unionsrätten.

Erik Sinander

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer