Tribunalen tystar EU:s sociala dialog

2019-12-27 00:00 Erik Sinander  

Kommissionen är inte skyldig att lägga fram förslag som arbetsmarknadens parter på unionsnivå begär. Det fastslår tribunalen i en dom som tolkar innebörden av de fördragsfästa reglerna om social dialog på arbetsrättens område.

Enligt artikel 155 i Fördraget om Euro­peiska unionens funktionssätt (FEUF) har arbetsmarknadens parter på unionsnivå rätt att få avtal rörande arbetsrättsliga frågor genomförda ”genom ett beslut av rådet på förslag av kommissionen” om de undertecknande parterna begär det. I december 2015 lade arbetsmarknadens parter fram ett avtal om information och samråd med anställda i statsförvaltningarna.

I februari 2016 begärde de undertecknande arbetsmarknadsparterna gemensamt att kommissionen skulle lägga fram ett förslag om detta till rådet. Drygt två år efter parternas begäran meddelade kommissionen att den hade beslutat att inte lägga fram något förslag. EPSU, en facklig federation på unionsnivå för statsanställda, väckte talan mot beslutet i EU-tribunalen som är förstainstans för dylika prövningar. EPSU yrkade att kommissionens beslut skulle ogiltigförklaras på grund av att artikel 155 i FEUF förpliktar kommissionen att lägga fram förslag.

Som en alternativ grund yrkade EPSU i andra hand att beslutet skulle ogiltigförklaras, eftersom kommissionen inte iakttagit sin motiveringsskyldighet.

Den rättsfråga som tribunalens dom huvudsakligen rör är huruvida artikel 155 innebär en skyldighet för kommissionen att lägga fram ett förslag när arbetsmarknadens parter begär det eller om kommissionen har rätt att vägra att lägga fram ett sådant förslag. Inledningsvis fastslår tribunalen att ordalydelsen i artikel 155 inte ger ett entydigt svar på denna fråga, trots att formuleringarna i de två viktiga språkversionerna engelska och franska är i uppmaningsform. Medan den engelska språkversionen föreskriver shall be implemented, före­skriver den franska språkversionen intervient.

Tribunalen menar dock att detta språkbruk inte nödvändigtvis innebär att kommissionen är förpliktad att lägga fram förslag. I stället, menar tribunalen, kan språkbruket vara ett uttryck för den exklusiva karaktären av det speciella förfarandet som artikel 155 innebär. Inte heller skulle en förpliktande tolkning vara förenlig med systematiken, eftersom det skulle innebära att arbetsmarknadens parter skulle ha mer makt över kommissionen än vad parlamentet och rådet har i liknande initiativförfaranden.

Tribunalen anför vidare att inte heller lagstiftarens avsikt (teleologisk tolkning) talar för att bestämmelsen ska uppfattas som tvingande för kommissionen. Tribunalen ogillar följaktligen EPSU:s talan på den grunden att artikel 155 skulle vara tvingande.

Vid bedömningen av EPSU:s andra grund, att kommissionen inte motiverat sitt beslut tillräckligt väl, konstaterar tribunalen att beslutsskälen är kortfattade. Eftersom kommissionen har motiverat sitt beslut har den dock uppfyllt motiveringsskyldigheten som följer av FEUF.

Eftersom tribunalen ogillar också den andra grunden som EPSU anfört för sin talan förlorar EPSU målet i tribunalen.

Erik Sinander

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer