Vägrade bära munskydd – avskedades

2022-11-09 18:58 Mattias Lahti Davidsson  
Förhandlingar i AD om en lagerarbetare som vägrade bära munskydd under pandemin. I förgrunden POA:s ombud Christian Schlater. I vittnesstolen lagerarbetaren. Almegas ombud Jonas Stålnacke strax där bakom. Illustration: Carina Eriksson

PÅ PLATS I AD. Lagerarbetaren vägrade bära munskydd under pandemin, av hälsoskäl. Var avskedandet sakligt grundat?

November inleds med två dagars huvudförhandling om ett avskedande av en lagerarbetare. Företaget Tamro AB hade infört krav på ansiktsskydd i april 2021 som en av flera åtgärder mot smittspridningen av covid-19. Lagerarbetaren vägrade att använda skydden med hänvisning till sin hälsa. Han lider av tinnitus och upplevde att besvären förvärrades av ansiktsskydd vilket ledde till sömnsvårigheter och stress.

Kärandesidan består av Privat- och offentliganställdas förbund, POA, vars ombud är förbundsordföranden Christian Schlater.

På svarandesidan finns Almega tjänsteföretagen som företräder Tamro AB. Ombud är Jonas Stålnacke.

Mellan POA och Tamro råder inget kollektivavtal. På företaget finns dock kollektivavtal med Unionen och Handels. Tamros verksamhet är lagerhållning och distribution av läkemedel och andra produkter för apotek och sjukhus.

POA:s ombud Christian Schlater presenterar nio ljudinspelningar. Det är lagerarbetaren som spelat in de första sju som innehåller samtal mellan honom och en eller flera av arbetsgivarens företrädare.

Bilden som framträder är att lagerarbetaren var tydlig med att ansiktsskydd orsakade honom hälsobesvär. Vid ett av de inspelade mötena kommer lagerarbetaren och några chefer överens om han skulle kunna arbeta på den del av företagets anläggning i Kungens kurva som kallas ”Friggo”. Här arbetar var och en vid eget bord och det går att hålla social distans, varför ansiktsskydd inte var beordrat. På vägen till och från ”Friggo” behövde dock alla bära ansiktsskydd, enligt bestämmelserna.

– Senare blir han omplacerad till en annan arbetsstation, i stället för Friggo. Arbetsledaren struntade i överenskommelsen och försökte framtvinga en situation av arbetsvägran, säger Christian Schlater.

I det nya läget framhöll lagerarbetaren återigen att han inte mådde bra av att bära munskydd och att han kände stress.

– Då blir han hemskickad på stående fot, trots att han tydligt meddelar att han kan och vill arbeta enligt överenskommelsen, säger Christian Schlater.

Därpå följde en period med sjukskrivning och återkomst i arbete, chefer som förklarade att lagerarbetaren behövdes på flera ställen än bara ”Friggo”, en utdelad erinran och påstådd arbetsvägran. Alltsammans kulminerar i ett avskedande den 17 juni. Men lagerarbetaren har inte brutit mot anställningsavtalet, hävdar Christian Schlater.

– Förbundets medlem har hela tiden försökt föra en dialog med arbetsgivaren, han har hela tiden försökt följa överenskommelsen och tydligt meddelat att han kan och vill arbeta.

POA:s ombud trycker på att lagerarbetaren och arbetsgivaren hade ett avtal om undantag från kravet på ansiktsskydd. Christian Schlater gör även gällande att arbetsgivarens krav på ansiktsskydd har förvärrat lagerarbetarens besvär med tinnitus och sömnsvårigheter, stress, ångest och depressiva tillstånd. Vidare driver han linjen att Tamro inte hade rätt att tvinga de anställda att bära skydd samt att det saknas vetenskapliga belägg för att skydden hjälper.

De två sista ljudinspelningarna är från varselöverläggningen i juni, inför avskedandet samt från en MBL-förhandling i juli. Vid båda tillfällena begär POA att få se riskanalysen som ligger till grund för beslutet att införa ansiktsskydd. Arbetsgivarsidan lämnar inte ut riskanalysen, något POA:s ombud anser är ett brott mot 18 § medbestämmandelagen, den så kallade editionsplikten.

Under förhöret med lagerarbetaren ritar denne på ett blädderblock för att visa hur man kunde komma och gå till ”Friggo” utan att behöva trängas med någon annan.

Svarandesidans ombud Jonas Stålnacke, Almega, identifierar två huvudfrågor i målet: hade Tamro rätt att införa kravet på ansiktsskydd och var de anställda skyldiga att följa kravet? Arbetsgivarsidan lutar sig mot arbetsledningsrätten och ansvaret för säkerheten snarare än lagstöd. I den mån kravet kan ses som ett intrång i den personliga sfären så ska en avvägning göras, resonerar Jonas Stålnacke.

– Syftet var att minska smittspridningen, att skydda personalen samt att hålla igång verksamheten.

Svarandeombudet betonar att Tamro har en samhällsviktig verksamhet enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Det är alltså viktigt att verksamheten inte drabbas av störningar.

Riskbedömningen växte fram efter hand under pandemin i samverkan med de fackliga organisationerna. Vetenskapliga analyser handlar det inte om för den som ägnar sig åt systematiskt arbetsmiljöarbete, argumenterar Jonas Stålnacke.

– Här undersöker man, åtgärdar och följer upp enligt en traditionell metod för systematiskt arbetsmiljöarbete. Åtgärderna har stegvis trappats upp när det har behövts.

En sådan stegrad åtgärd var beslutet om ansiktsskydd i april 2021. Dessförinnan hade Tamro vid flera tillfällen rapporterat smittspridningsfall till Arbetsmiljöverket, berättade dåvarande platschefen i sitt vittnesmål.

– Så som vi tänkte och så som vi gjorde var detta den sista åtgärden. När man arbetar med ett fysiskt ansträngande arbete är det ingen fröjd att bära ansiktsskydd.

Platschefen pratar om en gradvis växande insikt och om oron för liv och hälsa och för verksamheten.

– I samma veva kom Folkhälsomyndighetens rekommendation om munskydd i kollektivtrafiken och det tog vi som en signal att skydden kunde vara en rimlig kompletterande åtgärd.

Företaget tillhandhöll tre typer av skydd, för att det skulle finnas något som passade alla. Det fanns ett munskydd och ett ansiktsvisir samt ett munvisir som demonstreras i sessionssalen. Jonas Stålnacke säger att de anställda var skyldiga att följa beslutet.

– Och kravet följdes, men med ett tydligt undantag.

Jonas Stålnacke gör gällande att det inte har visats några medicinska hinder. Det första läkarintyget säger visserligen att lagerarbetarens besvär med ljudkänslighet och huvudvärk blivit värre sedan han börjat använda visir. Men detta intyg är utfärdat innan Tamro fattat sitt tvingande beslut.

Senare läkarintyg har utfärdats i samband med sjukskrivning. Men så snart den var över var lagerarbetaren att betrakta som fullt arbetsför utan några begränsningar.

– Inte något i dessa läkarintyg ger vid handen att han inte skulle kunna efterleva kravet på att bära ansiktsskydd, sammanfattar Jonas Stålnacke.

I vanliga fall var lagerarbetaren placerad på plocklagret. Bolagets chefer var beredda att tillmötesgå honom genom att så mycket som möjligt låta honom arbeta i ”Friggon”, men bara när det fanns behov, enligt vittnesförhör med en gruppchef.

Här uppstår det oenighet om vad som har sagts på mötet där överenskommelsen om arbetsanpassning beslutades. Hela mötet finns inte med på inspelningen. Under ed vidhåller gruppchefen att överenskommelsen med lagerarbetaren innebar arbete i ”Friggo” endast när det var möjligt samt att han i övrigt skulle arbeta i plocklagret och då bära skydden. Hon är mycket bestämd på den punkten, även när kärandeombudet påminner om vittneseden.

I sina motförhör av vittnena formulerar inte alltid Christian Schlater frågor, något ordförande Sören Öman säger åt honom att han måste göra. Till slut invänder även svarandeombudet att det inte ställs frågor utan görs värderande påståenden, vilket ordföranden instämmer i.

Jonas Stålnacke ger en detaljerad redovisning av alla tillfällen då lagerarbetaren observerats utan ansiktsskydd.

– Trots bolagets försök att anpassa sig efter lagerarbetarens önskemål, har han flagrant vägrat och ytterst har det funnit fog för ett avskedande.

Avslutningsvis säger Jonas Stålnacke att talan om editionsplikt ska avvisas eftersom frågan inte har tvisteförhandlats innan POA tagit upp den i Arbetsdomstolen. Om frågan ändå skulle prövas medger Jonas Stålnacke att förbundet begärt handlingen och inte fått den. På arbetsgivarsidan gör man nämligen gällande att riskanalysen aldrig åberopats av arbetsgivaren i de överläggningar och förhandlingar som varit.

Fakta i målet

Parter: Privat- och offentliganställdas förbund, POA, har stämt Tamro AB och Almega tjänsteföretagen för ett avskedande som förbundet anser saknar grund. Dessutom gäller stämningen brott mot medbestämmandelagen. POA yrkar att avskedandet förklaras ogiltigt och att lön utbetalas till den avskedade med 297 000 kronor förutom ett allmänt skadestånd på 120 000 kronor. Dessutom begär POA för egen del allmänt skadestånd på sammanlagt 240 000 kronor för brott vid två tillfällen mot § 18 medbestämmandelagen. Svarandesidan bestrider käromålet och samtliga yrkanden.

Saken: Brott mot lagen om anställningsskydd och medbestämmandelagen.

Mål: A 118/21.

Dom: meddelas 14 december 2022

Mattias Lahti Davidsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen