Visstidarna ska bli fler i Norge

2013-10-16 23:00 Ann Norrby  

Norska arbetsgivare får låta verksamhetens intresse styra vilka som får vara kvar vid neddragningar. Men sociala hänsyn kan också påverka vilka som får stanna.

Precis som i Sverige måste arbetsgivarna i Norge allra först undersöka om det går att hitta nya arbetsuppgifter till dem som riskerar bli av med jobbet i samband med neddragningar. Men sedan skiljer sig reglerna åt. I arbetsgivarens avvägning väger verksamhetens intresse ofta tyngre än hänsynen till arbetstagarna.

– Norska arbetsgivare har ganska stort spelrum. De anställdas kvalifikationer bedöms utifrån vad arbetsgivaren har användning av, säger professor Stein Evju.

Han arbetar på Institutet för privaträtt på universitetet i Oslo och har norsk arbetsrätt som en av sina specialiteter.

I Norge finns reglerna om anställningsskydd i arbeidsmiljøloven. Förutom att bedöma de enskildas kvalifikationer för att klara jobben som finns kvar, ska arbetsgivarna ta sociala hänsyn. Det kan handla om den enskildas ålder, ekonomi, möjlighet att få ett nytt jobb och familjesituation. Även antalet tjänsteår kan ha betydelse.

– Tjänsteår kan vara ett relevant argument, men enligt vår rättspraxis har det ingen avgörande betydelse i sig, säger Stein Evju.

Men i en del kollektivavtal kan tjänsteåren vara avgörande. Så är det till exempel i flygbranschen. Men om parterna är överens kan de avtalas bort. Det var vad som hände när SAS skulle minska antalet piloter. Facket höll med arbetsgivaren om att det var rimligt att säga upp tio piloter som var över 60 år och som hade rätt till pension. På så sätt räddades jobben för de yngre.

– Parterna ansåg att de äldre kunde klara sig bra på pensionen medan de yngre riskerade att bli utan arbete, säger Stein Evju.

De uppsagda piloterna ifrågasatte avtalet och stämde SAS. Tvisten gick ända upp till högsta domstolen, Høyesterett. Domstolen ansåg för det första att uppsägningarna var sakligt grundade, för det andra att de inte stred mot reglerna om åldersdiskriminering.

Den svenska Arbetsdomstolen kom däremot i ett motsvarande mål om kabinpersonal hos SAS fram till att en avtalsturlista var olaglig. Enligt listan skulle 49 flygvärdinnor som var 60 år eller äldre bli av med jobbet. Det stred mot både diskrimineringslagen och anställningsskyddslagen, ansåg AD.

– De här två domarna illustrerar två olika synsätt på åldersdiskrimineringsproblemet, säger Stein Evju.

Han var åren 1984–2000 ordförande för den norska arbetsdomstolen, Arbeidsretten. Där hanteras endast tvister om kollektivavtal. Tvister om anställningsskydd, liksom alla andra civilmål, avgörs av de allmänna domstolarna.

I de två lägre instanserna, tingrett och lagmansrett, bedöms tvisterna av juristdomare med hjälp av särskilt utsedda meddomare. Meddomarna i tvister om anställningsskydd utses till viss del efter förslag av arbetsmarknadens parter. Dessa domare kan tidigare ha varit till exempel advokater eller förbundsjurister.

Det saknas särskild statistik över anställningsskyddsmålen i de lägre instanserna. Och, liksom i Sverige, kan olika domstolar och domare bedöma likartade tvister på olika sätt.

Men eftersom norska AD inte prövar den här sortens tvister och det är mycket få mål som bedöms av den högsta domstolen, finns det inte så mycket vägledning att hämta därifrån. Från 2010 fram till nu rör det sig om en handfull mål.

Stein Evju anser att kunskapen om arbetsrätt har ökat de senaste tjugo åren.

– Det finns mer litteratur och källmaterial att luta sig mot för dem som behöver veta vad som gäller. Och bland juridikstudenterna är intresset för arbetsrätt stort, säger han.

Stein Evju anställdes på universitetet direkt efter sin juristexamen 1975, och 1981 fick han ansvaret för arbetsrättsundervisningen där. Arbetsrätt är inte ett obligatoriskt ämne för norska juridikstudenter. Men individuell arbetsrätt är det populäraste ämnet bland de valbara, konstaterar Stein Evju.

– Både advokatbyråer och offentlig förvaltning efterfrågar kunniga jurister, säger han.

Det är inte bara reglerna för anställningsskyddet som är annorlunda i Norge. Organisationsgraden ligger numera på drygt 50 procent, för tjugo år sedan låg den på 56 procent. Motsvarande siffror för Sverige är 70 respektive 85 procent.

– Nedgången är inte stor generellt och den har inte påverkat organisationernas roll i lönebildningen. Men i vissa branscher, som bygg och anläggning, är minskningen väsentlig, säger Stein Evju.

Han ser ökningen av antalet firmor som anlitar utländsk arbetskraft som en förklaring till att organisationsgraden minskar. Minskningen har lett till lönepress i byggbranschen.

– Även om lönerna inte sjunker, så stiger de inte i samma takt som på den övriga arbetsmarknaden, säger Stein Evju.

SAS-domarna

  • AD:s dom nr 37/11 refererades och kommenterades i L&A nummer 5/11. Den norska domen från Høyesterett har nummer HR-2011-00910-A och kan läsas på domstolens hemsida.

Ann Norrby

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer