Almega: Kvinnorna var påflugna på arbetsledarna

Biljettkontrollanterna, som jobbar inom SL:s kollektivtrafik i Stockholm, uppger genom Seko att de på olika vis utsatts för uppträdande av sexuell natur, av två av bolagets arbetsledare, som kränkt medlemmarnas värdighet. Sexuella trakasserier har pågått under hela deras anställningstid. Arbetsledarna sägs regelbundet ha kommenterat deras kroppar och utsatt dem för ovälkomna beröringar. Om de har varit på bra humör när de kommit till jobbet ska de ha fått frågan "har du fått knulla" exempelvis.

Nu har arbetsgivaren ISS och Almega kommit med sitt svaromål till Arbetsdomstolen. Där tillbakavisas alla uppgifter om att arbetsledarna trakasserat kvinnorna sexuellt.

Och även om arbetsledarna skulle ha gjort sig skyldig till det påstådda beteendet kan företaget inte lastas för det. Arbetsledarna har nämligen inte de positionerna att de ska ”likställas med arbetsgivaren” så som det formuleras i diskrimineringslagen.

Till stöd för påståendet att arbetsledarna har för låg ställning pekar arbetsgivarna på att de bara får fatta beslut i frågor där beloppet understiger 5 000 kronor. De får, sägs det, inte ens besluta om lagning av en mobiltelefon. Arbetsledarna beskrivs som bollplank och fördelare av arbetsuppgifter för biljettkontrollanterna. Nästa chef upp i hierarkin får besluta om belopp på högst 25 000 kronor. Utöver dem finns en särskild personalavdelning som sysslar med personalrelaterade frågor.

Arbetsledarna har alltså inte haft en tillräckligt hög ställning för att ISS ska kunna ådra sig skadeståndsskyldighet.

När det gäller språkbruket på arbetsplatsen säger Almega att det inte har varit någon grov och sexualiserad jargong. Men den utredning som bolaget tillsatte när anklagelserna kom fram visade att språket varit ungdomligt och tonen vänskaplig om än skämtsam ibland.

Enligt Almega är det kvinnorna som varit påflugna på sina arbetsledare och velat umgås med dem på fritiden. En av ledarna ska ha blivit inbjuden att gå på nattklubb och kryssningar med dem. Han ska dock konsekvent ha tackat nej på grund av att han velat hålla isär fritid och jobb.

Två av biljettkontrollanterna hävdar också att de, med stöd av föräldraledighetslagen, bett om att få gå ned i arbetstid, men nekats detta. När en av kontrollanterna var sjukskriven spred arbetsledarna uppgifter om hennes sjukdom på arbetsplatsen.
Seko anser att bolaget genom sitt agerande framkallat en svår situation för de tre biljettkontrollanterna.  Bolaget måste ha insett att det funnits en risk att kontrollanterna på grund av detta skulle välja att lämna sina anställningar, vilket en av dem också har gjort.

Almega nekar både till brott föräldraledighetslagen och Las och förnekar att arbetsledarna spridit uppgifter om en av kvinnornas sjukdom i strid med personuppgiftslagen.