Avtalsrörelsen
”Modellen resulterar i en väl fungerande lönebildning”
FÖRHANDLINGAR. 2017 års avtalsrörelse är unik, menar Carina Gunnarsson, generaldirektör på Medlingsinstitutet. – Trots det stora antalet omförhandlade kollektivavtal har inte en enda arbetsdag gått förlorad på grund av strejk eller lockout, säger hon.
Annons
I oktober 2016 beslutade LO-förbunden om en samordning med en låglönesatsning som skulle omfatta alla med löner under 24 000 kronor i månaden.
Den fanns med när Facken inom industrin presenterade sina lönekrav på 2,8 procent i löneökning.
Arbetsgivarsidan var kritisk, bland annat Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen, som var mycket frågande till LO-förbundens krav om ett ”märke” i kronor för dem som tjänar under 24 000 kronor.
Torbjörn Johansson, avtalssekreterare på LO, förklarade i november i fjol för Lag & Avtal tankarna bakom låglönesatsningen.
– Sist hade vi brytpunkten per avtalsområde, nu har vi satt den på alla individer i stället. Ganska få avtalsområden har en genomsnittslön på 25 000 kronor. De som tjänar mer än det omfattades inte av låglönesatsningen. Med omtaget att sätta brytpunkten på 24 000 kronor per individ omfattar vi alla som tjänar så lågt i alla avtalsområden och alla kan vara med och bära. Samtliga avtal har ju någon som tjänar så lite. Det blir inga skarpa kontraster mellan vilka lågavlönade som får och inte får.
Under avtalsrörelsens gång stötte den fackliga sidan på stort motstånd från arbetsgivarsidan i förhandlingarna om låglönesatsningen, i bransch efter bransch.
Men enligt Carina Gunnarsson var antalet förhandlingar som krävt medling ändå lägre än brukligt under en avtalsrörelse av den här storleksordningen.
– Det har ännu en gång visat sig att modellen med industrin som normerande i avtalsrörelsen resulterar i en väl fungerande lönebildning, säger hon till Lag & Avtal.
