Statens avtal i hamn

De treåriga avtalen landade på märket, på 6,5 procent.

Anna Falck konstaterar att konsten att sluta kollektivavtal är att hitta och förstå varandra.

– Vi har haft ett bra samtalsklimat även om vi har olika uppfattningar i många frågor, säger hon.

Men inte heller i år har Arbetsgivarverket lyckats få ett sifferlöst tillsvidareavtal med tjänstemännen i OFR och Seko. Sedan tidigare har man den konstruktionen i avtalet med Saco-S.

– Vi fortsätter att hålla i det yrkandet. Vi rör oss i rätt riktning. Det är droppen som urholkar stenen.

Anna Falck lyfter fram att inget avtal innehåller individgaranti. Hon är också nöjd med att i OFRs avtal finns en alternativ slutstation för de lönesättande samtalen. Tidigare har oenighet i samtalen lett till en traditionell förhandling.

– Nu kan vi låta kreativiteten på lokal nivå ge möjlighet till egna modeller på myndigheterna. Det kan vara ett förstärkt samtal efter någon veckas betänketid i stället för förhandling. Till slut är det ändå arbetsgivaren som sätter lönen.

Parterna kommer starta några gemensamma arbetsgrupper för att bland annat belysa arbetstidsfrågan där det finns olika uppfattningar.

Anna Falck är också mycket nöjd med att Partsrådet nu får i uppdrag att arbeta med ett hållbart arbetsliv.

– Det innehåller både förebyggande delar med frisvårdsperspektiv och arbete med att få ner de höga sjuktalen. Här kan vi med de partsgemensamma medlen bygga någon slags hjälp till självhjälp.

Läs också - Anna Falck mot väggen:

Åsa Erba-Stenhammar, förhandlingsledare på OFR/S,P,O, pustar också ut efter de intensiva förhandlingarna. Hon är extra glad över att föräldralediga inte längre missgynnas i tjänstepensionsavtalet och att parterna kommit överens om ett förbättrat personskadeavtal där det inte längre är karens i 14 dagar.

– Vi har yrkat på att ett förbättrat personskadeavtal sedan 2010 och säkert före dess också. Det har varit helt absurt att staten, som har våldsmonopol och har anställda som verkligen kan drabbas av våld i tjänsten, ska ha det sämsta personskadeavtalet. Där har vi med gemensamma krafter tillsammans med Saco - S och Seko lyckats få uppmärksamhet på frågan och nu äntligen blivit av med denna skönhetsfläck, säger Åsa Erba-Stenhammar.

När det gäller arbetstiderna står parterna fortfarande lika långt ifrån varandra som man gör när det gäller lönepolitiken, konstaterar hon.

– Arbetsgivarverket vill ha större verksamhetsanpassning och mer arbetsgivarinflytande. Vi vill att våra medlemmar ska ha stort inflytande, säger Åsa Erba-Stenhammar.

När hon jämför denna avtalsrörelse med tidigare tycker hon att den liknar de övriga i det mesta. Men det har varit lite bättre samarbete på den fackliga sidan den här gången.

– Jag upplever också att vi har mött respekt i alla våra yrkanden. Även om vi inte fått igenom dem så känns det som om motparten verkligen har försökt att förstå varför vi vill det vi vill, säger hon.

Seko och Arbetsgivarverket undertecknade på onsdagen ett treårigt avtal som följer nivåerna på resten av arbetsmarknaden. Förbundet har fått igenom låglönesatsningen i LO-samordningen för dem som tjänar under 24 000 kronor. Det betyder att ingen av de 11 000 medlemmarna bidrar med mindre än 1 594 kronor till lönepotten under de tre åren, men det är inte det samma som en individgaranti.

– Låglönesatsningen och en gräns på 24 000 kronor fick vi igenom utifrån att det är ett märke som finns i övrigt på arbetsmarknaden, säger Roger Pettersson, en av tre ombudsmän som förhandlat avtalet, till Lag & Avtal.

Han är i det stora hela nöjd med uppgörelsen.

– Det känns ganska okej. Vi har fått en del och det finns någon fråga där vi inte är lika nöjda. Vi stämmer av med vår delegation och de ger en körorder till oss. Nu har vi nått så långt vi har kunnat denna gång.

Det treåriga avtalet ger följande löneökningar: 2017 2,2 procent, 2018 2,0 procent, 2019 2,3 procent. Löneökningarna gäller från 1 oktober respektive år.