AD avvaktar med besked i mål om restid

Själva omständigheterna i målet är okomplicerade. Tre målare på Örnmarks Målerifirma i Malmö vill ha lön och övertidsersättning för den tid som de rest mellan hemmet och arbetsplatsen på morgonen och från arbetsplatsen till bostaden på eftermiddagen.

Arbetstidslagen och kollektivavtalet tolkades länge så att resorna till och från arbetsplatserna inte utgör arbetstid. Men den så kallade Tyco-domen i EU-domstolen 2015 fick Sveriges målare att vädra morgonluft. I det målet ansågs viss restid vara arbetstid.

– Så i och med den domen så simsalabim betydde kollektivavtalet något helt annat? Undrade ordföranden Karin Renman under den muntliga förberedelsen.

Annett Olofsson på LO-TCO Rättsskydd, ombud för Målareförbundet, svarade.

– Ja, det är ju så att i och med EU-domstolens dom så blev den här typen av restid arbetstid enligt arbetstidslagen. Lagen förändrades över en dag i och med det avgörandet, så simsalabim var det.

Och i och med att kollektivavtalets regler om arbetstid är kopplade till arbetstidslagen så fick det, menar Målarförbundet, direkt genomslag på kollektivavtalet.

Advokat Anders Elmér på Emplaw Advokater som tillsammans med kollegan Annika Elmér var på plats för arbetsgivarnas räkning tillsammans med en företrädare för Örnmarks Målerifirma invände mot liknelsen med trolleri.

– Vi bestrider på det bestämdaste att det skulle vara fråga om simsalabim.

Tyco-domen fick alltså Målareförbundet att stämma Örnmark och Måleriföretagen i Sverige. Men man nöjde sig inte med att kräva ersättning för de tre målarna utan begärde också att Arbetsdomstolen genom så kallad fastställelsetalan skulle förklara att de resor som de tre arbetstagarna gjort är att betrakta som arbetstid enligt såväl EU:s arbetstidsdirektiv som den svenska arbetstidslagen och kollektivavtalet för målarna.

Denna fastställelsetalan ville arbetsgivarna stoppa eftersom den får effekt för alla landets 10 000 målare och eventuellt andra branscher där anställda reser till och från jobbet. I stället vill arbetsgivarna begränsa talan till att gälla endast de tre målarna.

Redan när stämningen kom in till Arbetsdomstolen i somras begärde domstolen att Målareförbundet ytterligare måste förklara varför man vill ha en fastställelsetalan gällande EU-lagstiftningen och den svenska lagen. Det gjorde att arbetsgivarna inte delgavs stämningen förrän långt senare.

Under den muntliga förberedelsen blev det uppenbart att frågan om att tillåta eller avvisa fastställelsetalan svävar som en osalig ande över det här målet. Arbetsgivarna vill alltjämt hindra förbundet från en prövning som får generell betydelse för branschen medan förbundet ser det som ett viktigt pilotmål.

– En fastställelsetalan kommer att påverka hela branschen. Det är ju på det här sättet som målarna reser. Vid en bifallande dom kommer restid att betraktas som arbetstid i hela branschen, sa Annette Olofsson.

Karin Renman har avgörandet i sin hand och kunde under den muntliga förberedelsen inte ge besked om när hennes beslut om att avvisa talan eller tillåta den kan komma. Antingen fattar hon beslutet i samband med huvudförhandlingen i höst eller bestämmer hon sig i god tid så att parterna är förberedda på hur de ska lägga upp processen. Anders Elmér ville gärna ha ett beslut i förväg men det var inte Målareförbundets ombud lika angelägna om.

Anders Elmér upprepade flera gånger att omständigheterna i Tyco-målet och förhållandena på den spanska arbetsmarknaden ser helt annorlunda ut än den svenska. Han menar att i måleriavtalet regleras redan i dag kompensation vid resor med upp till 330 kronor skattefritt.

– Och apropå simsalabim: Har det redan tidigare varit en felaktig tillämpning av kollektivavtalet då Örnmarks och andra måleriföretag inte betalat för arbetstid vid resor till och från arbetsplatserna?

– Det vi kan säga är att vi inte har hävdat kollektivavtalsbrott före Tyco-domen, svarade Annett Olofsson.

Anders Elmér påminde också om villkoret i kollektivavtalet för att få rätt till övertidsersättning, nämligen att arbetsgivaren begär att den anställde arbetar övertid.

– Påstås det att arbetsgivaren begärt detta av målarna i det här målet? Undrade han.

Annett Olofsson försökte besvara frågan.

– I alla fall är det konsekvensen. Arbetsgivaren har begärt att målarna ska vara på sin arbetsplats klockan 07.00. Sedan har arbetsgivare inte insett att det ska anses som arbetstid.

Parterna tvistade också om huruvida målarna generellt är tillgängliga för arbete innan de kommer till första arbetsplatsen. Enligt arbetsgivarna svarar de sällan i telefon före klockan 07.00 och detta påstående kunde inte förbundet tillbakavisa. Förbundet menade dock att målarna stod till förfogande och kunde åka och köpa färg eller ta sig till en annan kund än planerat på order av arbetsgivaren.

Fortfarande återstår en del att reda ut och Karin Renman föreslog ytterligare en muntlig förberedelse. Hennes förhoppning att hålla huvudförhandling i sommar grusas dock och det bestämdes i stället, efter en grundlig genomgång av alla kalendrar, att den ska hållas den 8-9 oktober.