”Enigheten ger legitimitet åt AD”

Maskinbuller och byggmaterial möter besökarna redan i entrén till AD. Fastigheten, vars äldsta delar är från 1600-talet, ska få en större hiss och ökad tillgänglighet för rörelsehindrade. Samtidigt passar man på att byta ut ventilation och annat som varit eftersatt.

Utgångspunkten för vårt möte är att Cathrine Lilja Hansson varit Arbetsdomstolens chef i sex år. Men förändringen från hennes tidigare roll som enbart ord­förande är inte så stor som man kan tro.

– Vi är en liten myndighet där många får göra flera uppgifter. Vi har ingen hr-avdelning eller it-avdelning.

Hittills har den ordförande som är administrativ chef haft samma tilldelning av mål som de andra ordförandena. Den 25-procentiga nedgången av målen till AD från cirka 400 till knappt 300 har gjort det möjligt att för AD:s chef att under en tid ägna mer tid till administrativa uppgifter. Hon har valt att gå ner från två rotlar till en. Även om dömandet alltjämt är högsta prioritet, så kan hon nu ägna lite mer tid åt administrativa uppgifter och den omfattande renoveringen och ett nytt målhanteringssystem.

AD har inte Domstolsverket som serviceorgan som de övriga domstolarna utan får ha egna lösningar när det gäller exempelvis it-system. I stället för Domstolsverket tilldelas domstolen medel direkt av riksdagen via arbetsmarknadsdepartementet.

– Det kan vara en fördel också att slippa förhandla om medel med alla andra domstolar.

Nedgången av antalet inkomna mål har också lett till att AD bara håller sig med sju rättssekreterare i stället för normalt åtta. De rättssekreterare som är hovrättsassessorer förordnas numera på sex år mot tidigare tre år.

Förutom de fyra ordförandena hämtas domstolens ledamöter från statliga verk eller liknande och från arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Att komma fram till ett enat beslut trots så skilda intressen har visat sig gå riktigt bra sedan domstolens begynnelse 1929.

– Det är en väldig styrka för AD och ger legitimitet åt domstolen att vi så sällan är oeniga. Men vi ska ju ändå ha möjlighet att komma till olika slutsatser.

Finns det ingen risk för att domarna som kommer från fack och arbetsgivare agerar i egna intressen?

– Nej, de är kloka och förnuftiga och inriktade på att lösa sin domaruppgift. De har ofta väldigt lång erfarenhet och tillför mycket, till exempel när det gäller tolkning av kollektivavtal som de har stor erfarenhet av.

Färre väljer att vara med i facket och organisations­graden ligger nu under 70 procent i Sverige. Hur på­verkar det domstolens legitimitet?

– Jag ser inga problem med domstolens legitimitet med anledning av att organisationsgraden sjunkit något. Organisationsgraden är fortfarande internationellt sett mycket hög. Det är värt att notera att 90 procent av löntagarna omfattas av kollektivavtal, att organisationsgraden är hög bland arbetsgivarna och att det är skillnad på organisationsgraden mellan arbetare och tjänstemän.

Favoritmålen då? Vilka ämnen gillar du mest?

– Alla måltyper är roliga. Det är olika dimensioner. Men det är väl det som är tjusningen med arbetsrätt, att det är så omväxlande.

Alla mål från tingsrätten kräver prövningstillstånd sedan tio år tillbaka. Hur har det fungerat?

– De processrättsliga reformer som skett i form av pt-prövning och att förhören i tingsrätten även tas upp med bild har varit bra reformer. Den som överklagar får snabbare besked och den av tingsrätten upptagna bevisningen håller genom att även bild finns med en högre kvalitet.

Det finns oändligt med vägledande fall inom uppsägning och avskedande. Snart borde väl alla situationer vara prövade?

– Även om det finns en rik praxis på området krävs en bedömning i det enskilda fallet. Nya företeelser tillkommer i arbetslivet och nya situationer kommer ständigt upp till prövning.

I profilintervjun i förra numret av Lag & Avtal menade advokat Jens Tillqvist att AD hade kunnat stoppa hamnkonflikten i Göteborg med en proportionalitetsbedömning. Hur ser du på det?

– Enligt dagens reglering ingår inte någon proportionalitetsbedömning vid prövning av om en stridsåtgärd är otillåten eller inte, om den inte har gränsöverskridande inslag, det vill säga där EU-rätt kan görs gällande. Min bedömning är att det för en sådan bedömning krävs lagändring.

I två fall, senast i maj gällande en chefstjänst inom polisen, har AD prövat överklaganden av statliga tjänster. Många menar att AD härigenom har satt Statens överklagandenämnds roll ur spel. Det håller inte Cathrine Lilja Hansson med om, men ser ändå följder av domarna.

– De två AD-domarna bör väl möjligen föranleda lagstiftaren att se över systemet med en överklagandenämnd och vilka rättsföljder som bör finnas om en myndighet agerat i strid med regleringen.

Det är dags att skiljas åt. Fotografen Jörgen Appelgren tar ut AD:s chef på den vackra innergården dränkt i solsken. Ingen som ser huset från entrésidan anar att där ens finns en gård. Men det är lätt att förstå behovet av en oas mitt i den dömande vardagen.