”Kollegerna gillrade nästan en fälla för Maria Ågren”

Statens ombud Robert Lakatos avbröt och protesterade.

– Ursäkta, du sitter i en offentlig rättegång och pekar ut två personer som tänkbart brottsliga.

Karin Lundin replikerade:

– Nästan, sa jag. Jag menar inte att de är brottsliga men jag tycker att det är anmärkningsvärt om de varit av uppfattningen att avstegsbesluten var förbjudna och ändå inte avrådde generaldirektören från att göra avsteg.
Advokaten frågade målets ordförande Cathrine Lilja Hansson om pläderingen spelas in.

– Ja, fast inspelningen kommer inte att vara tillgänglig, svarade ordföranden med sin av förkylning kraftigt påverkade röst.

Det var som att alla känslor exploderade under denna sista förhandlingsdag i det historiska målet mellan Sveriges Ingenjörer och staten. Aldrig tidigare har Arbetsdomstolen behövt avgöra om en generaldirektör har avskedats på felaktiga grunder. Målet är extremt omfattande och innehåller många olika frågeställningar där parterna är djupt oeniga om det mesta.

De ansvariga för it-säkerheten på Transportstyrelsen som vittnat i målet och som förbundet kritiserar har en viktig roll i detta drama. Det var med dem som Maria Ågren hade dialogen rörande de säkerhetsfrågor som aktualiserades när IBM skulle ta över Transportstyrelsens it-drift från Trafikverket. Maria Ågrens ombud uppgav att de säkerhetsansvariga aldrig avrådde sin generaldirektör från att göra avsteg från de gällande reglerna om säkerhetskontroller av personalen hos utländska underentreprenörer till IBM som skulle hantera systemen.

– De har bara sagt att man måste dokumentera avstegen. Det verkar då något inkonsekvent om de som är ansvariga för it-säkerheten sagt att avstegsbesluten inte skulle varit möjliga att fatta. Man kan inte befria sig från tanken att det är en efterhandskonstruktion från de säkerhetsansvariga att de försökte avråda henne från att fatta avstegsbesluten.

Karin Lundin pekade också på att avstegsbesluten var ”kryddade med kompenserande åtgärder”. Det indikerar att personalen inte ville avråda från avstegen.

– Därför menar jag att de säkerhetsansvariga bär ett tungt ansvar för att det gick så långt som det gjorde. Allvaret i deras invändningar har bevisligen inte nått fram.

Karin Lundin menade att en generaldirektör som inte fått någon säkerhetsutbildning och som måste göra sina bedömningar utifrån vad hennes medarbetare informerar henne om inte ska behöva lastas för om denna information varit felaktig.

– Ska man som nytillträdd generaldirektör kunna lita på sin organisation, på sina avdelningschefer, på sina medarbetare och experter? frågade hon.

Förbundets ombud hade också en lång straffrättslig redogörelse för brottet vårdslöshet med hemliga uppgifter som Maria Ågren straffades för med ett bötesföreläggande. Hon upprepade det tidigare påståendet att Maria Ågren skrev under strafföreläggandet för att slippa publicitet, något hon blivit rekommenderad av regeringens tjänstemän.

I själva verket ansåg Maria sig oskyldig till brottet. De två lagringstekniker i Tjeckien som staten menar har fått tillgång till körkortsbilder på svenska agenter med fiktiva skyddsidentiteter fick, enligt Karin Lundin, inte informationen i sin besittning. För detta krävdes både kunskap och speciell utrustning. Dessutom var de bundna av en tystnadsplikt.

Slutligen kom ombudet in på statens hantering av Maria Ågrens anställning. Karin Lundin ansåg att staten dröjde för länge med att åberopa de omständigheter som senare lades till grund för avskedandet.  Man behövde inte vänta tills Maria Ågren skrev under strafföreläggandet.

När det gäller den flytt som Maria Ågren gjorde från Transportstyrelsen till regeringskansliet anser förbundets ombud att regeringen i det läget hade full insikt om vad som hade utspelat sig med anledning av avstegsbesluten.

– Det faktum att regeringen valde att förflytta Maria Ågren till en ny anställning visar tydligt arbetsgivaren bedömde att detta var en tillräcklig arbetsrättslig åtgärd. Och regeringen informerade inte Maria Ågren om att ytterligare åtgärder skulle vidtas om hon lagfördes för brottet.

Sedan var det dags för statens ombud advokat Robert Lakatos att plädera. Han såg inget förmildrande i att avstegsbesluten innehöll åtgärderför att kompensera för de risker som avstegen innebar.

– Kompensatoriska åtgärder kan aldrig, aldrig ersätta säkerhetsprövningen.

Robert Lakatos påminde också om att säkerhetsskyddschefen den 11 maj 2015 skrivit till Maria Ågren i samband med ett av avstegsbesluten att hon utsätter sig för ett ”medvetet risktagande” om hon skriver på. Ändå skrev hon på nio dagar senare.

– Det är klart att hon har haft tid att fundera på vad avstegen skulle innebära. Alla varningsflaggor bör vifta hej vilt. Jag har väldigt svårt att förstå att en generaldirektör kan tycka att det här är ett normalt formulerat beslut.

Förbundets invändning att avstegen kan försvaras med en nödsituation eftersom myndigheten snart skulle stå utan driftsleverantör avfärdar staten helt.

– Det finns ingen som helst nöd i detta. Det handlar om pengar. Man vill genomföra outsourcingen så fort som möjligt och man vill inte ägna sig åt säkerhetsskydd för det kostar pengar och blir förseningar, sa Robert Lakatos.

Har då information kommit i orätta händer? Ja, menade staten.

– Från den första september 2015 ägs och förvaltas hela datastrukturen av IBM. Transportstyrelsen avskar sig hela rådigheten till strukturen. Man ägde inte längre systemen och hade inte kontroll över informationen. 

Staten anser att man inte behöver visa att lagringsteknikerna hade informationen i besittning. Det räcker med en besittningsliknande situation.

– De två lagringsteknikerna kanske inte kunde besitta informationen men det är en närliggande situation. De har full access till systemen 24 timmar per dygn. De kan gå in och göra vad som helst i systemen och de kan dölja det. De kan både ändra, kopiera och radera informationen.

Robert Lakatos ifrågasatte att ett vittne från IBM som både staten och förbundet åberopat var påverkade av andra vittnen genom att han vid flera tillfällen satt som åhörare och lyssnade på förhören. Det ska ha skett mellan de sammanlagt fem gånger han kallades till förhör och omförhör.

– Om jag har fel är det inte bara jag som sett i syne utan flera andra. Efter sitt första förhör har han varit närvarande i domstolen och jag hoppas att domstolen har ögon och kunnat se det själv. När jag har suttit här så har han suttit där bakom den som förhörs, sa Robert Lakatos och pekade mot en av bänkraderna.

När det gäller förflyttningen av Maria Ågren till regeringskansliet ser staten det som helt naturligt och har vid andra tillfällen skett av organisatoriska skäl eller av hänsyn till myndighetens bästa i enlighet med lagen om offentlig anställning.

– Och det som skett här är att man kom överens om en temporär omplacering i avvaktan på en pågående förundersökning och dess slutresultat.

Är det då fråga om en annan anställning än den hon hade som myndighetschef på Transportstyrelsen och har hon i så fall avskedats från fel anställning?

– Oavsett vad som står i lagen om offentlig anställning är det fråga om samma anställning hela tiden. Att LOA talar om olika anställningar har med förvaltningsrätt att göra och inte arbetsrätt. Under alla förhållanden ska det hanteras som en och samma anställning. Inom ramen för anställningen som myndighetschef har man arbetsskyldighet i regeringskansliet och dessutom var anställningsvillkoren helt oförändrade och löpte ut vid den tidpunkten som var avtalad.

Att AD dröjde med avskedandet berodde, enligt advokaten, på att man måste avvakta brottsutredningen och hinna skaffa sig underlag för beslut.

– I väntan på det var förflyttning den minst ingripande åtgärden.

Efter slutpläderingarna presenterade ombuden sina räkningar för processen. Förbundets ombudskostnad slutade på 1 680 000 kronor och Robert Lakatos begärde ersättning med 2 595 855 kronor för sitt arbete, motsvarande 3 000 kronor i timmen.

Dom faller den 6 mars.