”Risk att vi invaggas i falsk trygghet”

Södertälje kommun har nyligen fått allvarlig kritik från Justitieombudsmannen för att ”i strid mot skyddet för den personliga integriteten och privatlivet ha kontrollerat om kommunanställda gjort sig skyldiga till brott”.

Den fråga som väcks hos mig är vad det är som arbetsgivaren vill uppnå med sådana kontroller? Av beslutet framgår att syftet med bakgrundskontrollerna är att ”motverka organiserad brottslighet i kommunkoncernen samt att stärka skyddet och öka tryggheten för kommunens medborgare och anställda i en tid då kommunen utsätts för utbredd organiserad brottslighet.”

Det är svårt att ha några invändningar mot sådana syften – men min fråga är om bakgrundskontroller av samtliga anställda kan uppfylla dessa syften?

Bakgrundskontrollerna omfattar fyra olika typer av brott. Men kontrollen kommer bara avslöja de som åtalats och dömts för brott. De mest skickliga brottslingarna, de som undkommit upptäckt, kommer inte synas. Det finns en risk att invaggas i en falsk trygghet.

I en tid när förändringens vindar blåser snabbt och hårt vill vi som människor hitta något att hålla fast i. Det är inte ovanligt att svaret blir fler strukturer och kontroller. Kanske är införandet av löpande, generella, bakgrundskontroller av samtliga anställda ett utslag av just detta; ett försök att få kontroll när omvärlden virvlar.

Mitt ifrågasättande har främst sin grund i att det finns en risk att man förlitar sig på resultatet av kontrollen i stället för att göra bedömningar utifrån varje enskild individ och hur hen uppfyller kraven i anställningen. Jag menar också att resultatet av kontrollen svårligen kan resultera i att organiserad brottslighet motverkas.

Möjligen kan ett ökat användande av bakgrundskontroller av anställda vara en konsekvens av regleringar i Säkerhetsskyddslagen. Säkerhetsskyddslagen har ett begränsat tillämpningsområde men preciserar personalsäkerhet som en del av säkerhetsskyddsåtgärderna. En verksamhetsutövare som omfattas av lagen måste säkerställa att personalen är lojal och pålitlig från säkerhetssynpunkt.

Lagen ställer krav på förebyggande åtgärder för att skydda Sveriges säkerhet och för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Det är bara de anställda som ska delta i en säkerhetskänslig verksamhet som arbetsgivaren behöver göra en säkerhetsprövning för. Och en sådan prövning kan innefatta registerkontroll men innefattar också ytterligare moment.

Ur ett arbetsrättsligt perspektiv krävs sakliga skäl för att avsluta en anställning. Brott som begås under en pågående anställning men som inte riktar mot arbetsgivaren är inte självklart skäl för att avsluta anställningen. Tidigare brottslighet är inte heller generellt hinder mot anställning. I vissa verksamheter ska arbetsgivaren genomföra registerkontroll före anställning, men det finns inget hinder mot att anställa den som förekommer i belastningsregistret. Utgångspunkten är att det finns ett allmänt intresse att en person efter ett avtjänat straff ska kunna verka i samhället på samma premisser som andra.

Självklart måste vi göra vad vi kan för att motverka organiserad brottslighet och stärka skyddet och öka tryggheten för kommunens medborgare och anställda. Men personligen tvivlar jag på att ökade bakgrundskontroller av redan anställda är det rätta sättet att uppnå dessa mål. Risken är att vi invaggas i en falsk trygghet.