Expert: Norskt fall kan påverka svensk samvetsklausul

2019-02-11 11:36 Mikael Kindbom  
Kavot Zillén är juris doktor i medicinsk rätt vid Stockholms universitet. Foto: Jörgen Appelgren

En husläkare som vägrade att sätta in spiraler på kvinnor har fått rätt i Norges Högsta domstol. Doktor i medicinsk rätt och universitetslektor Kavot Zillén uppger att den norska utvecklingen och en eventuell fällning av Sverige i Europadomstolen i barnmorskemålet kan öppna vägen för en rätt att vägra vård i Sverige.

Norge och en rad andra länder har redan i dag en samvetsklausul som ska skydda hälso- och sjukvårdspersonalens religions- och samvetsfrihet. Klausulen ger personal inom abortvården rätt att slippa medverka vid aborter.

Den rätten finns inte i Sverige. Det är mot den bakgrunden som Arbetsdomstolen i AD 2017 nr 23 inte ansåg att det utgjort religiös diskriminering eller kränkning av religionsfrihet när en vårdgivare nekat en barnmorska anställning vid kvinnoklinik på grund av hennes religiöst grundade vägran att delta i abortvården. Denna barnmorska har nu skickat en ansökan till Europadomstolen där hon vill ha sin sak prövad.

I Norge har det sedan länge varit tillåtet för hälso- och sjukvårdspersonal att slippa utföra abort. I och med ett nytt avgörande från den norska högsta domstolen – är det nu möjligt för sjukvårdspersonal i Norge att också vägra sätta in spiraler på kvinnor. Åtminstone om personalen har kommit överens med arbetsgivaren om det. Norges motsvarighet till Högsta domstolen, den så kallade Høyesteretten, slog i en dom i oktober 2018 fast att en husläkare kunde vägra utföra denna typ av vård. Detta trots att det ingår i de norska husläkarnas arbetsuppgifter att ordinera preventivläkemedel och på kvinnans begäran sätta in spiral.

Läs mer: Kavot Zillén: ”Sverige har restriktiv syn på samvetsfrihet”

Läkaren i fallet ansåg inte att insättning av spiral var förenligt med hennes kristna värdegrund om att ett mänskligt liv påbörjas vid befruktning och att det är heligt och okränkbart. Arbetsgivaren godtog inledningsvis hennes spiralvägran. Efter några år beslutade dock kommunen att säga upp henne på grund av att det numera inte var tillåtet för husläkare att vägra att utföra arbetsuppgifter som ingår i arbetet, såsom att sätta in spiral. Kvinnan ansåg att uppsägningen skett på felaktiga grunder, då anställningsavtalet ingåtts med förutsättningen att hon inte skulle behöva befatta sig med spiralinsättning.

Høyesteretten konstaterade först att det inte finns något uttryckligt förbud i Norge mot att låta sjukvårdspersonal slippa sätta in spiral. Därefter säger domstolen att en husläkarens vägran inte nödvändigtvis äventyrade kvinnors tillgång till vård.  Enligt domstolen kan vården organiseras så att tillgången till spiralinsättning säkerställs samtidigt som enstaka husläkare kan befrias från uppgiften.

Läs mer: ”Jag är för alla andra alternativ än abort först”

Slutsatsen blev att befrielsen från spiralinsättning i husläkarens anställningsavtal inte stred mot gällande regler eller äventyrade kvinnors tillgång till detta. Uppsägningen av husläkaren var därför osaklig.

Den här domen gör det möjligt förhusläkare och arbetsgivare att komma överens om att utesluta spiralinsättning ifrån husläkarens arbetsskyldighet. Av domen följer således att husläkares skyldighet att sätta in spiral i sådana fall kan ”avtalas bort”.

”Utfallet i spiralmålet tyder följaktligen på en utveckling i riktning mot en mer tillåtande syn på husläkares vårdvägran beträffande spiral¬insättning som i förlängningen kan medföra att allt fler vårdgivare och husläkare ingår överenskommelser om att befrias från denna typ av arbetsuppgift” skriver Kavot Zillén, doktor i medicinsk rätt, i en artikel om fallet i Svensk Juristtidning

Spiralfallet visar på ett ökat avstånd mellan Norge och Sverige i fråga om vårdvägran.

Rätt till god hälsovård går före religionsfrihet 

”Däremot framstår det som att utvecklingen mot en allt mer tillåtande syn på vårdvägran, i detta fall beträffande spiralvägran, innebär att det blir allt mer tydligt att den svenska synen på vårdvägran tydligt avviker från den norska” skriver Kavot Zillén.

Enligt Kavot är Sverige unikt i sitt val att avstå från att ha samvetsklausuler och hon menar att detta kan bero på vår liberala reglering av abort och preventivmedelsrådgivning.

”Från ett svenskt perspektiv framstår det därför som att vår situation ännu inte nått därhän att samma förhållandevis tillåtande hållning beträffande abortvägran är befogad i vårt land”.

Kavot Zillén konstaterar att det finns personal också i Sverige som vill vägra den här typen av vård. Hon menar att det inte kan ”anses vara till fördel för vare sig patient eller personal att svensk hälso- och sjukvårdspersonal ”tvingas” att medverka vid eller utföra viss vård som strider mot deras övertygelse”.

Samtidigt står vårdgivarna inför en svår balansgång.

”Det måste med andra ord finnas en rimlig balans mellan nyttan av att tillgodose ett religiöst grundat önskemål om att befrias från att utföra viss vård och de konsekvenser som detta kan få för patienter, men även för kollegor som förväntas ta över dessa arbetsuppgifter”.

Huruvida den norska utvecklingen når Sverige anser Kavot Zillén vara avhängigt fallet med den svenska barnmorskan i Europadomstolen. Om fallet prövas där och Sverige fälls ”kan den svenska lagstiftaren behöva följa upp och eventuellt omvärdera Sveriges inställning till samvetsklausuler. I en sådan situation kan den norska samvetsklausulen och den utveckling som skett i tillämpningen komma att bli än mer relevant att studera som ett potentiellt vägledande exempel på hur vårdvägran kan regleras och vilka konsekvenser en sådan reglering kan få” avslutar Kavot Zillén i Svensk Juristtidning.

Mikael Kindbom

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer