Nyheter

Georg Frick: Stå emot inflationskompensation

Georg Frick är personalvetare, arbetsrättsexpert och författare. Foto: Nina Hedlund

KRÖNIKA Individuell lön ska baseras på arbetsresultat och måluppfyllelse – inte på prishöjningar, skriver Georg Frick och uppmanar parterna att stå emot inflationsargumentet.

Publicerad

I skrivande stund har hösten tagit sin början och höstlöven är så där underbart vackra. Senare i höst och framför allt i början på det nya året är det många chefer som sedvanligt ska sätt lön och genomföra lönesamtal. Dock gäller en annan årsrytm inom den statliga sektorn där lön sätts under hösten.

Det ska dock i denna krönika poängteras att den kloka och framåtblickande arbetsgivaren påbörjar sitt strategiska lönebildningsarbete i god tid innan löneöversynsperioden. Detta för att cheferna sedan i sin tur ska ges goda möjligheter att jobba med den operativa lönesättningen, det vill säga lönesättning och lönesamtal.

Redan nu möter jag både chefer och arbetstagare som funderar över hur den kommande lönesättningen ska hanteras givet inflation. Det lär väl inte ha undgått någon att vi för närvarande har en hög inflation på cirka 9 procent. Detta ska ställas mot målet på 2 procent.

Vi har under många år haft en låg, och ibland obefintlig inflation vilket gör att många chefer och arbetstagare på ett eller sätt har vant sig vid dessa förhållande. Förvisso har det till och från framställts arbetstagarargument för högre lön baserat på ökade levnadsomkostnader. Det vill säga inflation.

Detta i sin tur har varit tämligen lätt för chefer att bemöta genom att hänvisa till låg inflation.

Dock är det viktigt att komma ihåg att merparten av gällande löneavtal inte innehåller någon form av index- eller inflationsuppräkning.

När vi nu, till skillnad mot tidigare år, har hög inflation är det naturligtvis viktigt att chefer känner sig trygga och kunniga vad gäller löneavtalens innehåll.

Även om tidigare argument (låg inflation) i sak har varit fel argument eftersom det saknar stöd i löneavtalen så har det trots sin felaktighet oftast fungerat ändå.

Men nu blir det sannolikt annorlunda.

Med dessa ”nya” förutsättningar är det viktigt att lönesättande chef har kunskap och trygghet i sin lönesättning och baserar sin argumentation på organisationens lönepolitik och inte minst på gällande lönekriterier.

Denna ”nya” tid sätter innebär självklart också en stor utmaning för de fackliga organisationerna där det sannolikt kommer att uppstå ett starkt medlemstryck på att förhandla fram löneavtal som kompenserar för inflation.

Här finns dock hopp om en ansvarsfull avtalsrörelse. Jag noterar bland annat att Unionen i sin medlemstidning Kollega (nr 5, augusti 2022) skriver att de inför kommande avtalsrörelse kommer att utgå från Riksbankens inflationsmål, de kommer således inte att kräva högre löneökningar enbart på grund av inflation.

Individuell lön ska baseras på arbetsresultat och måluppfyllelse och inte på prishöjningar.

Här är det sålunda viktigt att både fackliga organstationer och lönesättande chefer kan stå emot inflationsargumentet.