Lämnar dansen för virtuella världar

Gunnlaugur Egilsson har varit professionell dansare i tjugo år och även haft en sidokarriär som koreograf. Som 26-åring fick han för första gången sätta upp ett eget verk på Kungliga Operan, där han var anställd som dansare mellan 2002 och 2018.

Tidigare har han bland annat dansat i ett ungdomsdanskollektiv i Frankrike, med Genèvebaletten, i Icelandic Dance Company och i The National Ballet of Canada.

Att Gunnlaugur Egilsson inte skulle kunna dansa yrkeslivet ut var han medveten om redan i början av karriären. Även om det kändes lite sorgligt att lämna den välkända balettvärlden var han samtidigt nyfiken på vilka nya vägar som kunde öppna sig.

Vid 40 års ålder känner han att det är dags för någonting nytt, inte bara på grund av att balettdansörer enligt det gamla pensionssystemet gick i pension redan vid 41.

– Man kommer till en plats i varje karriär där man inte lär sig lika mycket längre. Man blir inte längre utmanad på samma sätt.

Gunnlaugur Egilsson blev en av de första scenkonstnärerna som fick möjlighet att ställa om enligt det nya omställningsavtalet som slutits mellan arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst och de fackliga organisationerna i branschen.

Med stöd av SOK-stiftelsen, scenkonstens omställnings- och karriär­växlings­stiftelse, har han vågat gå långt utanför sin komfortzon och in på ett område som är helt nytt för honom.

Omställningsavtalet innebär i Gunnlaugur Egilssons fall att han får 65 procent av sin gamla lön på Kungliga Operan under tre år. Tillsammans med stiftelsens rådgivare satte han tidigt i processen upp ett mål och en plan.

De senaste 1,5 åren har han genom­gått en ettårig utbildning på den inter­natio­nella skolan Hyper Island i Stockholm för att lära sig mer om digitala och interaktiva medier. Han har även gått en fyra månader lång utbildning i programmering. För att knyta ihop de nya kunskaperna med de gamla från dansens värld sökte han till en utbildning på yrkeshög­skolan Nackademin och kom in.

Om ett och ett halvt år är han färdigutbildad virtual reality-utvecklare och producent och har nu stora planer på att då satsa på ett eget företag inom området.

Hans mål med utbildningarna är att bli en ”generalist”, som kan göra både 3 d-grafik och programmering. Danserfarenheterna har gett Gun­laugur Egilsson en djup förståelse för rörelse och animation.

Han har upptäckt att de båda världarna har en del gemensamt.

– Både på scenen och i den digitala världen finns en tvådimensionell bakfond någonstans i slutet, en illusion av en obegränsad värld.

Gunlaugur Egilsson kan i dag nästan ångra att han inte karriärväxlat flera gånger tidigare.

– Om man är för länge på samma arbetsplats tror jag att det finns risk för att man hela tiden upprepar sig och att man blir aningen bitter. Man utsätter sig inte för något annat.