Nyheter

Unikt avtal ger karriärväxling under pågående yrkesliv

Annika Hamrin, verksamhetschef på SOK-stiftelsen, arbetar för att fler som omfattas av det nya omställningsavtalet ska få vetskap om dess möjligheter. Foto: Claudio Bresciani/TT

Avtal. Dansare, musiker, sångare, korister och musikalartister på offentligt finansierade scenkonstitutioner går inte längre i pension tidigare än andra.Nu är det karriärväxling under pågående yrkesliv som gäller, enligt det nya avtalet.

Publicerad

Innanför dörren till Scenkonstens Omställnings- och Karriärväxlingsstiftelse, SOK, sitter en stor tavla med ett gult träd med texten ”Nyckeln till ett tryggare arbetsliv”.

En av de viktigaste nycklarna är, enligt stiftelsens verksamhetschef Annika Hamrin, att verksamheten är partsneutral och ägs av bägge parter.

– En styrka är att vi inte är arbets­givare. Att ha samtal om karriärväxling med sin närmaste chef blir inte riktigt på samma sätt. Det finns maktstrukturer på alla arbetsplatser som påverkar samtalen. Det blir särskilt synligt i relationen mellan chef och anställd, säger Annika Hamrin, och slår sig ner i ett litet konferensrum i lokalerna på Rehnsgatan i centrala Stockholm, där stiftelsen delar lokaler med Trygghetsrådet TRS.

Hon tycker att hon har världens bästa jobb.

– Det är fantastiskt att få se människor uppfylla sina nya drömmar och gå ut på andra arenor.

Stiftelsen bildades för att ge stöd till frivillig karriärväxling för vissa konstnärliga yrkesgrupper. Men stödet kan bara sökas av de konstnärliga yrkesgrupper som omfattas av avtalet, bara av dem som är eller har varit anställda på offentligt finansierade scenkonstinstitutioner.

Till grund för stiftelsen ligger ett kollektivavtal mellan Svensk Scenkonst och de fackliga organisationerna Symf - Sveriges Yrkesmusikerförbund och Teaterförbundet för scen och film.

– Det här avtalet är unikt på svensk arbetsmarknad, eftersom det bygger på frivillighet och bidrar till karriärväxling under pågående yrkesliv, säger Annika Hamrin.

Det nya omställnings- och karriär­växlings­avtalet ersatte det tidigare pensionssystemet, Pisa-förordningen, som innebar en lägre pensionsålder för vissa konstnärliga yrkesgrupper.

Övergångsregler från Pisa-förordningen gäller fram till årsskiftet.

– Så det är först nu som det nya omställningsavtalet blir fullt öppet för alla som omfattas av det. Men vi har alldeles för få som ansöker. Vi jobbar för att få fler att känna till avtalets möjligheter och använda sig av det, säger Annika Hamrin.

Fem personer har redan hunnit gå igenom karriärväxlingar med stöd av stiftelsen, som bildades 2016.

Runt 30 personer är just nu mitt uppe i sina karriärväxlingar och får rådgivning, coachning och ekonomiskt stöd.

Från och med nästa år är omställningsstödet för en dansare som arbetat heltid i 16 år 90 procent av lönen under en treårsperiod. Möjlighet till förlängning finns under särskilda omständigheter.

Nivåerna ser olika ut beroende på yrkeskategori och på hur mycket personen har tjänat.

– Även den stora grupp som tidsbegränsat anställda på statliga institutioner har möjlighet att få stöd från oss. Men om man exempelvis bara kvalificerat sig för åtta år totalt, får man endast halva stödet, säger Annika Hamrin.

Ersättningen betalas ut när det finns en plan på plats som gör att en förflyttning mot en ny sysselsättning sker.

Att ställa om till en ny yrkeskarriär efter ett helt liv på scenen kan kännas svårt. Yrkesrollen har ofta blivit som en del av identiteten. Tillsammans med en rådgivare på stiftelsen blir det första steget att ta reda på vem personen är utan sin yrkesroll.

– Man kan fortsätta vara dansare inom sig, men ändå välja att göra något annat och känna att det också är okej, säger Annika Hamrin.

Rådgivarna möter varje person efter behov. Någon kanske behöver tre samtal medan en annan kan behöva tio.

Annika Hamrin berättar att många ringer och ställer frågor om möjlig­heten till stöd redan två-tre år innan de tar beslutet att lämna scenen.

– Med oss kan man föra samtal utan att arbetsgivaren får reda på det, säger Annika Hamrin.

Även arbetsgivare brukar höra av sig och be om råd om hur de ska ta upp frågan om omställning med en medarbetare.

– Det är en balansgång att ta upp diskussionen utan att den berörda personen tar illa upp eller tappar sin målfokusering, som ju är avgörande för att klara av att prestera på en hög konstnärlig nivå, exempelvis att kunna göra de där 58 piruetterna.

Ett råd stiftelsen brukar ge är att dela ut en allmän, neutral information om möjligheten till omställning till alla som inträder i åldersintervallet.

– Prata om framtida karriärväxling tidigt, så att det blir en naturlig del av scenkonstnärernas yrkesliv, tipsar Annika Hamrin.

Om SOKstiftelsen

SOK-stiftelsens omställningsavtal har slutits mellan Svensk Scenkonst och de fackliga organisationerna Sveriges Yrkesmusikerförbund, Symf, och Teaterförbundet för scen och film.

Stiftelsens verksamhet sker i nära samverkan med Trygghetsrådet TRS. Viss personal är gemensam och man delar lokaler i centrala Stockholm.

Avtalet ersätter den statligt reglerade ordningen med lägre pensionsålder för vissa yrkesgrupper som gällde tidigare, den så kal­lade Pisa-förordningen.

Syftet är att underlätta omställning och karriärväxling och att scenkonstinstitutionerna ska kunna bibehålla en hög konstnärlig nivå.

Dansare kan söka stöd från månaden de fyller 35 år till och med månaden de fyller 43 år.

Korist, sångsolist, musikalartist: från månaden de fyller 45 år till och med månaden innan de fyller 56 år.

Musiker: från månaden de fyller 55 år till och med månaden innan de fyller 64 år.

För att vara kvalificerad för stödet krävs det att scenkonstnären har arbetat en viss tid och fått lön från en institution ansluten till avtalet.

Det är olika kvalifikationsvillkor för yrkesgrupperna.

Källa: SOK-stiftelsen