Pappers starka röst har tystnat

I mars i år ringde jag och fick tala med en upprörd Matts Jutterström. Han var kritisk till strejkrättsutredningen och ville dra tillbaka den. Han såg egentligen ingen anledning till att genomföra lagförslaget när konflikten i Göteborgs hamn hade lösts.

Efter ett möte med LO:s styrelse valde Pappers ändå, motvilligt, att stå bakom lagförslaget, tillsammans med hela LO. Matts Jutterström menade att han valde mellan två onda ting.

– Annars skulle Svenskt Näringsliv ha kunnat ta en taxi ner till riksdagen och beställa de åtgärder det vill ha, sa han.

Innan vi lade på kom vi överens om att han i en nära framtid skulle vara med i Lag & Avtal och berätta om sin tid som ordförande i Pappers. Då var det redan bestämt att han skulle sluta som ordförande i samband med förbundsmötet under våren.

– Det går bara åt ett håll det här, sa han och syftade på cancern som växte i hans kropp.

Jag tänkte kontakta honom igen om tid och plats för den här intervjun strax före sommaren. Men något kom i vägen.

Den 11 maj tog Matts Jutterström sitt sista andetag. Vi på Lag & Avtal bestämde oss för att göra person­porträttet ändå.

5 juni, 2019, Iggesund Folkets hus

Matts Jutterström hade bestämt hela upplägget i begravningsceremonin i Iggesunds Folkets hus. Det var i alla fall så det kändes för hans efterträdare, nya förbundsordföranden Pontus Georgsson, som var där.

Han beskriver hur lokalen där ceremonin hölls såg ut som en biosalong.

I det vänstra hörnet nere på scenen hängde en Hammar­by­flagga och över talarstolen låg en pride­flagga. Små detaljer som var typiska för ”Jutte”, enligt Pontus Georgsson.

”En dag ska jag ligga sex fot under marken

Höra regnet som droppar och fåglarna i parken

Inga skulder att reglera, ingen sorg att bära på

Bara en sten med mitt namn och folk

som kommer och går”

När tonerna från Totta Näslunds låt Sex fot under strömmade ut i lokalen under ceremonin tänkte Pontu­s Georgsson med vemod på när han och Matts Jutter­ström tillsammans hade sjungit de där raderna. När ”Jutte” efteråt hade utbrustit: ”Den här ska jag ha på min begravning”.

Hela ceremonin avslutades med Internationalen. När kistan bars ut fortsatte gästerna att sjunga på den – även företrädarna från Pappers motpart.

– Då både skrattade och grät jag. Jag tänkte att den scenen hade nog ”Jutte” också tänkt ut i förväg.

Pappers förbundskontor, 28 augusti 2019

Det är tyst och lugnt på förbundskontoret på Olof Palme­s gata. Efter det verkställande utskottets, VU:s, möte den här augustidagen ska gamla kolleger och vänner samlas nere på kvarterskrogen Hubertus för en minnesstund enligt ”Juttes” önskan. Hans nära vänner, Pontus Georgsson och Micke Nilsson, studie-/press- och informationsombudsman dröjer sig kvar på kontoret en stund.

Livet har så sakta börjat återgå till det normala. Matts Jutterströms kondoleansbord och foto, som fick stå kvar länge, har nu tagits bort och hans rymliga arbetsrum har fått ny färg på väggarna. Från att tidigare ha varit vita är de nu gråa. Rummet har blivit Pontus Georgssons.

Under sin första tid som anställd på förbundskontoret satt han ofta just i det här rummet och småpratade med Matts Jutterström på morgnarna.

Ibland när han kände sig osäker på hur förbundet ställde sig i en fråga brukade det räcka med att sitta där en stund, så blev det plötsligt självklart.

Genom åren var Matts Jutterström aldrig rädd för att med förbundet i ryggen sticka ut hakan i olika stora frågor. Det gjorde han exempelvis om utredningen om strejkrätten och de frågor som rörde den politiska januari­överenskommelsens krav på ändringar i Las. Men också om förbundets beslut om att lämna facken inom industrin.

Om Pappers skulle företräda medlemmarna på ett bra sätt så ansåg Matts Jutterström att förbundet måste hålla sig utanför facken inom industrin och industriavtalet. 2011 beslöt förbundet att lämna facken inom indus­trin.

Internt tog ”Jutte” ibland ett steg tillbaka hellre än att gå in i en konflikt, berättar Micke Nilsson, som lärde känna honom när de möttes på en facklig kurs i Bryssel 1996.

Micke Nilsson tänker att det lätt kan bli så om man som person är oerhört omtyckt. Förväntningar både från omgivningen och en själv kan leda till att man inte i onödan går in i konflikter.

– Men när han väl tog en konflikt internt så stod han verkligen för det. Och utåt var det alltid tydligt vad han och Pappers tyckte, understryker Micke Nilsson.

Matts Jutterström valdes av Pappers kongress till förbundsordförande i maj 2014. Hans företrädare Jan-Henrik Sandberg drog självmant tillbaka sin kandidatur.

”Det är inte vanligt att man kandiderar mot varandra. Men när allt fler prompt ville att jag skulle ställa upp, så. Jag har inget personligt emot den förra förbundsordföranden, men folk tror kanske mer på mig”, sa han som nytillträdd ordförande till Lag & Avtal våren 2014.

Matts Jutterströms väg genom förbundet började när han utsågs till studieorganisatör på sin lokala avdelning på Iggesund­s bruk på 1990- talet. Där blev han också senare ordförande.

Han började arbeta på bruket redan som 17-åring.

En gång i tiden drömde Matts Jutterström om att bli journalist. Det berättade han för Lag & Avtal i samband med att han valdes till förbundsordförande:

– Jag pryade på Hälsinge-Kuriren och fortsatte att skriva där. Men så fick jag sommarjobb på fabriken och jag trivdes så bra med arbetskamraterna att jag stannade kvar och hoppade av gymnasiet.

Matts Jutterström ansåg att pappersbruksarbetare var det finaste man kunde vara. Och han såg till att behålla en tät kontakt med medlemmarna på golvet.

Varje höst fortsatte han att åka ”hem” till Iggesund på älgjakt. Han brukade alltid delta i Pappers avdelnings årsmöten i början på året, även om han själv sedan länge bodde på Södermalm i Stockholm. Delar av familjen bor fortfarande kvar i Iggesund.

Matts Jutterström kom till förbundskontoret i Stockholm 2004, till en roll som förhandlingsombudsman.

Matts Jutterström fick beskedet att han hade drabbats av bukspottkörtelcancer sommaren 2016. Cancern togs bort med en operation. Men senare samma höst visade det sig att sjukdomen hade hunnit sprida sig. Under hela den treåriga sjukdomsperioden tänkte Matts Jutterström framåt, trots att behandlingarna tog hårt på kroppen. Han var ända till slutet djupt engagerad i förbundets ungdomssatsning ”Ung 2020” och var ofta på förbundskontoret.

Mot slutet hade han en fri roll på förbundet. Han kom och gick som han ville, tills hans kropp inte orkade mer.

Micke Nilsson och Pontus Georgsson gör sig redo för att gå till minnesstunden nere på puben. Med sig har de ett inramat fotografi på en leende Matts Jutterström. Fotografiet stod tidigare på kondoleansbordet.

– Vi tar med oss ”Jutte” ner till Hubertus, säger Micke Nilsson.