”Jag rådde inte Maria Ågren ta sitt straff”

Först ut på eftermiddagen var dock Mattias Landgrens företrädare Erik Bromander, vid Näringsdepartemenet, som tvingades avgå 2016 efter sina uppmärksammade resor i tjänsten. Han fick berätta om ett par möten med Maria Ågren i samband med att Säpo börjat granska säkerhetsbristerna på Transportstyrelsen med anledning av outsourcingen av it-driften.

– Jag förstod att det här var svåra frågor men hon upprepade flera gånger att hon hade frågan i sin hand och hon sa nej på frågan om regeringen behövde fatta särskilda beslut.

Erik Bromander svarade nej på en fråga från Sveriges Ingenjörers förbundsjurist Karin Lundin om huruvida Maria Ågren erbjöds någon säkerhetsutbildning när hon tillträdde.

Mattias Landgren hade i motsats till Erik Bromander fört detaljerade anteckningar om sina möten med anledning av turerna kring Transportstyrelsen. Han hade läst på inför sitt vittnesförhör och höll närmast en monolog om händelserna när statens ombud advokat Robert Lakatos inledde med frågor.

Mattias Landgren fick klart för sig allvaret i situationen efter ett möte med avdelningschefen och kollegan Hans Brändström den 9 januari 2016. Då informerades om att Maria Ågren var delgiven misstanke om brottet vårdslöshet med hemlig uppgift. Statssekreteraren upplyste snabbt infrastrukturminister Anna Johansson och redan den 11 januari fick han en dragning av Säpo om situationen på Transportstyrelsen.

Dagen därpå arrangerade han ett möte på näringsdepartementet med Maria Ågren. Mattias Landgren som i sitt vittnesmål betonade att han arbetat med arbetsrätt på LO-TCO insåg att situationen för generaldirektören var kritisk.

– Jag sa att jag var bekymrad och att det var synnerligen allvarligt att hon var delgiven misstankar. Jag sa också att det här ytterst var en förtroendefråga och att jag inte kunde inte utesluta att det kunde få arbetsrättsliga konsekvenser för henne.

– Jag hade svårt att se att en generaldirektör som var misstänkt för brott skulle fortsätta som generaldirektör. Jag rådde henne att om hon är medlem i ett fackförbund ska hon kontakta förbundet.

En knapp vecka senare kallades Maria Ågren till ett nytt möte med Mattias Landgren. Denna gång deltog infrastrukturministern under fem minuter och hon meddelade då att generaldirektören skulle omplaceras till arbete på regeringskansliet med bibehållen titel.

– Jag uppfattade att Maria förstod varför hon skulle omplaceras och att hon insåg att det var nödvändigt.

Mattias Landgren ska ha gett generaldirektören en lapp med ett telefonnummer till någon som kunde erbjuda samtalsstöd.

– Jag sa att vi tar hand om henne eftersom vi fortfarande hade ett arbetsgivaransvar. Jag visste ju också att detta innebar en enorm påfrestning för henne.

– Jag sa också till henne att vi tar en sak i taget eftersom vi inte visste hur det skulle gå med brottsutredningen.

Den 28 juni fick Mattias Landgren reda på att Maria Ågren hade skrivit på ett strafföreläggande.

– Då satte vi igång en beredning på regeringskansliet. Det var ingen enkel beredning eftersom det aldrig hänt i modern tid att en generaldirektör avskedats eller varit föremål för beslut i personalansvarsnämnden.

Den 6 juli ringde han upp Maria Ågren och berättade att man förbereder ett beslut om avskedande, ett beslut som fattades den 20 juli.

Enligt Maria Ågren som förhördes i onsdags i förra veckan ska Mattias Landgren och expeditionschefen Fredrik Ahlén själva ha tipsat Maria Ågren om att hon kunde skriva på ett strafföreläggande för att slippa en rättegång. Det förnekade Mattias Landgren i dag när Karin Lundin tog upp frågan.

– Jag har sett de här uppgifterna och de förvånar mig. Jag har ingen minnesbild av att vi skulle ha haft en sådan diskussion. 

Karin Lundin kontrade med att Fredrik Ahlén i sitt förhör sa att det möjligen kunde förhålla sig på det sättet som Maria Ågren hävdar.

– Ja, men jag noterar också att det är åklagaren som fattar beslut om strafföreläggande och hon är bara delgiven misstanke när vi träffar henne.

Varför avskedade ni inte henne redan i januari?

– Av den enkla anledningen att det finns inte en möjlighet att ha alla omständigheter klart för sig vid den tidpunkten. Det är väldigt komplexa frågor. Under all min tid i fackföreningsrörelsen var jag väldigt noga med att arbetsgivaren måste ha ett fullt beslutsunderlag innan man fattar så allvarliga beslut som att avskeda en arbetstagare.