LO-satsning för utstationerade jobbare

Utredarna på LO:s Arbetslivsenhet har satt klorna i hur upphandlingen gått till då staten lagt 38 miljarder på de tre stora byggprojekten, Citytunneln, Citybanan och Norra Länken. Av de sysselsatta arbetarna är 45 procent skattskyldiga i ett annat land och de tjänar mellan 55 och 80 procent av vad deras svenska kolleger får ut.

Hur blev det så?

Enligt LO har svenska lagstiftare övertolkat EU-direktivet om statlig upphandling, vilket gjort att lagen till sist endast tillämpar ett enda kriterium: När Banverket och Vägverket (nu Trafikverket) väljer en huvudentreprenör sker det utifrån priset. Bakom priset ryms en lång kedja av underentreprenörer där man i privaträttsliga avtal skriver över ansvar för lag, avtal och arbetsmiljö. Längst ner i kedjan återfinns bemanningsföretagen, främst från Polen.

– De här företagen har kollektivavtal, men löneskillnaderna finns där ända, säger Thord Petterson, en av LO-utredarna.

– Det förekommer sällan lönebesked och avdrag görs från både brutto- och nettolön efter polska principer.

Företagen agerar i huvudsak lagligt och är professionella på EU-regler. Sociala avgifter betalas ofta i Irland och skatt behöver inte betalas i Sverige om ett uppdrag är kortare än sex månader. (Det är den gamla ”expertskatten” som fått ett nytt ansikte) Företagen byter namn vart tolfte månad för att slippa bli registrerade som verksamma i Sverige.

Wanja Lundby-Wedin, som presenterade rapporten i LO-borgen, sa att det bara är delvis sant att den som vill agera mot missförhållandena måste göra det på EU-nivå.

– Lagen om upphandling borde ställa krav på ”kollektivavtalsliknande villkor”. Den borde också lägga ansvaret för lag och avtal på huvudentreprenören.

Lavallagen, den svenska varianten av EU:s utstationeringsdirektiv, var inte helt oväntat i föremål för kritik i LO-borgen.

– Regeringen har lagstiftat så att vi inte har rätt att kräva kollektivavtal, konstaterade Wanja Lundby-Wedin.

Samtidigt andas rapporten och inläggen från LO-förbunden självkritik för att inhyrning under fackligt okontrollerade former snabbt har fått en sådan omfattning efter senaste EU-utvidgningen.

Sven-Erik Österberg, påtänkt arbetsmarknadsminister(S), lovade att snabbt skriva om den del av Lavallagen som oppositionen menar går utöver direktivets krav. Det gäller stycket som förbjuder stridsåtgärder om en arbetsgivare kan visa att villkoren ”i allt väsentligt är minst lika förmånliga som minimikraven” i ett tillämpligt centralt kollektivavtal.

– Det är bevisregeln, säger Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO och en av rapportförfattarna. Den är hemsnickrad. Företag kan visa upp avtal men de går inte att bedöma om de verkligen tillämpas.

– Den svenska modellen fungerade fram till EU-inträdet. Nu behövs nya instrument, till exempel registrering av utstationerade såsom i Finland. Vi vet ju inte ens var de finns.

I augusti eller september väntas LO-förbunden presentera gemensamma riktlinjer för hur de ska agera gentemot företag med utstationerade arbetare.