Nyheter

Almega slår tillbaka mot diskrimineringsjurister

Lars Bäckström, Almegas arbetsrättsjurist.

HANDSKAKNINGSMÅLET. Almegas arbetsrättsjurist och ombud i handskakningsmålet Lars Bäckström slår tillbaka mot kritiken från flera diskrimineringsjurister. – Almega anser inte att det rimligt att arbetsgivaren ska behöva betala diskrimineringsersättning till en person som kränker vid anställningsintervjun och som, om hon blir anställd, kan komma att kränka igen.

Publicerad

Lars Bäckström, på arbetsgivarorganisationen Almgea, går emot docenten i rättsvetenskap på Göteborgs universitet Susanne Fransson som uttalade sig på Lag & Avtals hemsida på onsdagen.  Hon ansåg att den man som kvinnan vägrade skaka hand med inte utsattes för något som skyddas av diskrimineringslagstiftningen.

– Jag är medveten om att diskrimineringslagens diskrimineringsförbud i 2 kap 1 § inte omfattar situationen när en anställd eller arbetssökande kränker en chef eller annan kollega på grund av exempelvis kön. Min poäng, som torde framgå av artikeln i Lag & Avtal, är att kvinnan i fråga i samband med intervjun kränkte chefen på grund av kön, och det håller ju AD med om att hon gjorde, och att kvinnan därmed visade att det var stor risk att hon, om hade blivit anställd, skulle ha kunnat kränka andra, exempelvis kolleger, på samma sätt.

Lars Bäckström resonerar också kring arbetsgivarens skyldigheter som kan uppstå vid vägrade handskakningar.

Om en anställd på detta sätt kränker en kollega på grund av till exempel kön inträder en skyldighet för arbetsgivaren att vidta åtgärder för att förhindra att det inträffar på nytt, ytterst genom att avsluta anställningen för den som kränker. Om arbetsgivaren inte vidtar åtgärder kan han bli skyldig att betala diskrimineringsersättning till den som blivit kränkt. Almega anser inte att det rimligt att arbetsgivaren ska behöva betala diskrimineringsersättning till en person som kränker vid anställningsintervjun och som, om hon blir anställd, kan komma att kränka igen.  

Lars Bäckström menar att den som förvägras en handskakning skulle kunna anses utsatt för trakasserier enligt 1 kap. 4 § 4 p. diskrimineringslagen.

– Enligt denna paragraf är trakasserier en form av diskriminering. Jag menar att man därför kan kalla det kvinnan gjorde i samband med intervjun för diskriminering. Om man vill kan man istället kalla det särbehandling, trakasserier eller kränkning.

Lars Bäckström bemöter också Kavot Zillén, jurist doktor på Stockholms universitet med inriktning på mänskliga rättigheter, som i samma artikel håller med AD om att vägran att skaka hand kan ses som en religiös manifestation som ska skyddas.

– Det är riktigt att religiösa manifestationer har skydd i artikel 9 i Europakonventionen men som Almega ser det får sådana manifestationer inte inkräkta på andra personers rätt, till exempel rätten att slippa bli missgynnad på grund av kön, förklarar Lars Bäckström.

Sabina Hellborg, juris doktor på Stockholms universitet med inriktning på diskriminering, är tveksam till att politiker skulle ändra lagen i förhållande till hur nu dömt i handskakningsfallet. Lars Bäckström håller inte med henne utan ser behov av lagändringar.

– Jag kan inte se det som konstigt att politiker ändrar lagar utifrån hur domstolar dömt. Politiker kan ju tycka att en dom visar att lagstiftningen är bristfällig och därför bör ändras. Att ändring i lagstiftning kan kräva svåra övervägande, till exempel på grund av Sveriges förpliktelser enligt internationella åtaganden, är en annan sak.

Uttalandet från Anna Rogalska Hedlund, jurist med inriktning på Europakonventionen, om att man inte kan påtvinga folk att hälsa på ett visst sätt kommenterar Lars Bäckström så här:

”En arbetsgivare kan givetvis inte tvinga någon att ta i hand men en arbetsgivare bör enligt Almegas uppfattning kunna kräva att en anställd inte kränker andra, exempelvis genom att inte ta i hand på grund av kön. Om en arbetssökande anser sig förhindrad, till exempel av religiösa skäl, att efterkomma ett sådant krav får han eller hon avstå från att söka arbetet.”