Nyheter
Lag & Avtals skapare och första chefredaktör är död
DÖDSRUNA. Gösta Grassman, tidningens första chefredaktör har avlidit. Kerstin Ahlberg skriver om grundaren.
Annonse
AV: Kerstin Ahlberg, chefredaktör för Lag & Avtal 1981 – 1991
”Skapare” är ett stort ord, men här passar det. Det var visserligen Stiftelsen arbetsrättslig tidskrift som engagerade honom men det var Gösta Grassman som gjorde Lag & Avtal till det den blev. En tidning om arbetsrätt, inte en ”arbetsrättslig tidskrift” som ägarna tyckte var ett passande namn. När han projekterade tidningen hade han gått runt hos olika organisationer och lyssnat och testat idéer, och då hade han fäst sig vid frasen ”enligt lag och avtal” som alla använde. Efter det visste han vad den skulle heta.
För det här skulle inte bli en publikation enbart för dem som bär kostym och slips på jobbet, den skulle handla om ”arbetsrätten i vardagen, på verkstaden och kontoret” och ”vända sig i lika hög grad till de anställda som till arbetsgivarna”, enligt programförklaringen i det allra första numret den 7 april 1978.
Innan dess hade Gösta bevakat 1970-talets arbetsrättsreformer som journalist vid Veckans affärer. Men han hade också varit ordförande för journalistklubben där ”och tampats med Bonniers”, som han uttryckte det i en intervju många år senare. Det var den bakgrunden som gjorde att han förstod att i synnerhet förhandlare på lokal nivå behövde en publikation som presenterade fakta så rakt och enkelt som möjligt utan att begå våld på juridiken, om det alls skulle bli något av medbestämmande, anställningsskydd och andra arbetsrättsliga nyheter. Ett praktiskt verktyg för fackliga förtroendemän, arbetsledare och småföretagare – och många andra också förstås.
Jag var den första som Gösta anställde på Lag & Avtal och kom dit i september 1978. Det verkliga genombrottet i anställningsintervjun kom när jag, på frågan om fritidsintressen, berättade att jag spelade piano. Kanske var det då som intervjun slutligen tippade över till min fördel. När jag senare förstod vilken enastående pianist Gösta själv var skämdes jag för att jag ens hade nämnt det.
Efter bara ett par veckor försvann Gösta på arbetsrättskonferens i München och lämnade mig ensam att redigera nr 5 i tidningens historia. På den tiden var loggan en stor rund platta i stark färg med Lag & Avtal infällt i mitten. Orange, gult, blått och grönt hade redan använts så jag drog till med lila.
Ingen sa något till mig – men de allvarliga stiftarna lät Gösta veta att han levde när han kom hem från konferensen: Nu måste han väl ändå tillsätta ett ”färgråd” som kunde förhindra liknande smaklösheter i fortsättningen! Åt det skrattade han gott.
En annan gång blev han uppringd av en missnöjd professor vars manus jag hade gett en mer journalistisk touch. Hans klagomål hade lite mer fog för sig. Men karakteristiskt för den person Gösta var redde han ut det hela med ett vänligt leende och sa aldrig ett ont ord. Kort sagt: Det var väldigt roligt att arbeta med Gösta Grassman!
1979 fick Gösta Stora journalistpriset för Lag & Avtal. Men med sin bakgrund var han förstås attraktiv på andra håll. En dag i början av 1980 berättade han att UD ville ha honom som pressattaché och så skildes våra yrkesvägar. När jag så småningom blev redaktör hörde han av sig med uppmuntrande tillrop.
En mycket älskvärd människa har lämnat oss.
