FÖRDJUPNING AD-DOMAR OM AVSKEDANDEN
Vem kan man lita på?
I fall som rör avskedanden har vittnen ofta en nyckelroll. Problemet för Arbetsdomstolen blir då att avgöra vilken trovärdighet ett vittne har.
Publicerad
Uppdaterad
Annons
En avdelning hade fest på gruvbolaget LKAB och chefen hade bjudit på restaurang. Efteråt på en sportbar över några glas öl hotade en anställd sin kollega grovt. Ett vittne som suttit vid samma bord ansågs så trovärdig och tillförlitlig ihop med den hotades berättelse att domstolen dömde till arbetsgivarens fördel. Avskedandet av gruvarbetaren var legalt.
Det är bara ett exempel av många där vittnens uppgifter är avgörande för utgången i Arbetsdomstolen, AD.
I arbetsdomstolen är det sällsynt med förhandlingar med bara skriftlig bevisning. Parterna är vanligtvis oense om vad som har hänt. Vittnena är då nyckeln. Utan dem kan domstolen inte ta ställning till händelsen. Det visar inte minst de senaste tolv månadernas domar om avskedande och uppsägningar som Lag & Avtal sammanställt. Just i dessa domar står ofta ord mot ord, som i fallet ovan med hotet.
I andra fall kan fackets och arbetsgivarens respektive vittnen har diametralt olika uppfattningar om vad som har hänt. Det är som om de hade varit på helt olika arbetsplatser.
Så var det när ett butiksbiträde med romskt ursprung ansåg sig provocerad till uppsägning. Hon kände sig utfryst och utsatt för rasism. Den fackliga sidan hade kallat en rad vittnen till hennes stöd.
Arbetsgivaren hade andra vittnen, som beskrev en väl fungerande arbetsplats. Hennes chefer beskrev kvinnan som mycket duktig och erbjöd henne annan anställning när hon ville sluta i butiken.
Man kan fråga sig om det är möjligt med minnesbilder så häpnadsväckande olika samtidigt som alla vittnen talar sanning.
Erfarenheter och forskning säger att det är sällsynt med vittnen som har en dold agenda och vill hjälpa en tilltalad eller sätta dit någon. Även om det förekommer vid enstaka tillfällen förtar det inte den generella slutsatsen: de allra flesta vittnen kan man lita på.
Frågan handlar då ytterst om hur människans minne fungerar, enligt professor Pär-Anders Granhag, på psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
– Den som förläst sig på rättspsykologi och vittnespsykologi kan tro att man inte kan lita på människans minnesförmåga, men människans minne fungerar väldigt bra, understryker Pär-Anders Granhag.
Han har sedan 1990-talet forskat i rättspsykologiska frågeställningar.
– Råder bra förhållanden under händelsen och den inte ligger för långt tillbaka i tiden finns goda skäl att lita på vad personen berättar. Vittnen minns bättre än vad många tror.
I tvister som Arbetsdomstolen löser har vittnena ofta haft gott om tid för observationen av den händelse som de vittnar om. Om just sådana mål saknas forskning. Vittnesforskningen handlar i de flesta fall om ganska dramatiska brottsmål. Just om händelsen tagit lite tid registreras den till största delen på ett riktigt sätt i vårt minne.
Pär-Anders Granhag deltog i en studie i Norge där vittnen till rån av butiker och banker fick berätta vad de observerat. Poängen var att rånen hade filmats av övervakningskameror. Deras berättelser jämfördes sedan med filmbilderna. Av allt som vittnena berättade var 90 procent rätt. Men om situationen är överspelad mycket snabbt blir det svårare för minnet.
I en liknande studie gällande mordet på Anna Lind hade vittnena endast tio sekunder på sig innan förövaren hade rusat ut ur lokalen. Då var vittnenas uppgifter rätt till 50 procent och fel till 50 procent.
– Den tid man har på sig för observationen är väldigt avgörande, säger Pär-Anders Granhag.
När domstolar bedömer vittnens utsagor utgår de från begreppen trovärdighet och tillförlitlighet, som i juridiken är begrepp för olika saker och inte som i dagligt tal synonymer.
Trovärdighet handlar om hur man uppfattar en person, hur hon uppträder inför rätten och om historien hänger ihop och är logisk. Vittnet lämnar en historia som man kan tro på.
Tillförlitlighet är bevisvärdet. Stämmer berättelsen när den prövas mot annan bevisning och andra vittnesuppgifter?
– Vittnen kan tala sanning och anse sig tala sanning, men det behöver inte vara på ett visst sätt även om personer säger det, konstaterar Simon Andersson, lektor i processrätt vid Stockholms universitet.
Han forskar i bland annat bevisvärdering.
– Människor upplever saker olika. Beroende på vilken inställning olika individer har till en fråga kan de tolka det som sägs på olika sätt. Individer på ena sidan kanske inte uppfattar vad individer på den andra sidan upplever som negativt.
Händer det i rättegångar att olika sidor har diametralt olika minnesbilder av vad som hänt?
– Ja, i brottmål är det vanligt.
Kan ändå båda sidor tala sanning?
– Absolut. Trovärdigheten kan i och för sig vara hög för vittnena på båda sidor i den meningen att vittnena upplever sig tala sanning.
I målet om butiksbiträdet som ansåg sig provocerad till uppsägning hade facket kallat vittnen som tillhörde familjen, var sambo eller vän. De vittnade alla om hur påverkad kvinnan var av den rasism och utfrysning som hon upplevde.
Arbetsgivarens vittnen arbetade alla i butikskedjan och gav en positiv bild av arbetsplatsen och kvinnan som arbetskamrat. Domstolen ansåg att facket inte hade bevisat en provocerad uppsägning.
I detta fall bedömde domstolen trovärdighet och tillförlitlighet, men det finns inga korrekta svar eller lagregler om hur dessa bedömningar ska göras.
Enligt professor Pär-Anders Granhag är det inte alls nödvändigt att någon person medvetet ljuger när vittnesmål är så väsensskilda som i detta fall.
– Det handlar inte om att ljuga, utan man ser det som är viktigt för ens bild av arbetsplatsen. De förväntningar som man har styr vad man lägger märke till under dagarna.
En person som mår dåligt på arbetsplatsen kan samla stöd för sin upplevelse i tolkningar av kommentarer och blickar – om man får sitta med vid lunchen, om arbetskamrater lyssnar på ens åsikter och så vidare.
Bevisvärderingen är fri, konstaterar Simon Andersson. När vittnesmålen spretar läggs en tung börda på domstolen.
– Å ena sidan är det en fördel med fri bevisvärdering. Eftersom varje situation är unik skulle det bli klumpigt med generella regler.
Men Simon Andersson ser också en nackdel i den fria bevisvärderingen.
– Den kan leda till att domare gör skilda bedömningar av samma situation.
Högsta domstolen har uttalat sig om hur muntliga utsagor ska bevisvärderas. Det har skett i mål om sexualbrott där bevisföringen ofta är svår. Vittnets berättelse ska bland annat bestå av följande: den ska vara klar, logisk, rik på detaljer och sakna motsägelser, överdrifter och svårförklarliga moment. Det allmänna intrycket som vittnen ger eller icke-verbala faktorer i övrigt är däremot svårt att väga in i bedömningen, enligt Högsta domstolen.
När arbetstagare hamnar i konflikter och vänder sig till sina fackliga företrädare uppmanas de ofta att föra anteckningar. De kan vara ett bra stöd för minnet, liksom dagböcker. Men man ska inte ta med sig sådant till vittnesbåset och läsa innantill.
– Nej, i domstolen gäller omedelbarhetsprincipen. Vad som sägs där och då ska domstolen ta ställning till, säger Pär-Anders Granhag.
Däremot kan det juridiska ombudet fråga vittnet varför minnesbilden är så stark och genom frågan visa att anteckningar finns.
– Det skulle kunna tala till vittnets fördel.
Anteckningar kan också motverka att minnesbilden falnar när tiden går.
– Tiden är den starkaste faktor som nöter ner vårt minne, men tidsfaktorn är inte alltid viktig.
En mycket dramatisk händelse som personen återkommande tänker på och ofta har pratat med andra om kan etsa sig fast i minnet.
– Inte bara tiden, utan hur man behandlar händelsen i det egna minnet, hur mycket man har tänkt på den, skrivit och pratat om den, påverkar också hur väl man kommer ihåg.
