Fransk pensionsreform möter fortsatt hårt motstånd

I förra veckan inledde det franska parlamentet debatten om president Emanuel Macrons pensionsreform. De nuvarande över 40 olika pensionsplanerna ska sammanföras till en enda och pensionsåldern höjas är tanken i det impopulära förslaget.

Det fackliga motståndet mot reformen, som manifesterats i en rekordlång strejk under mer än två månader, har avlöst av en maratondebatt i parlamentet. Vänsterpartiet La France Insoumise med sina 17 ledamöter har tagit täten i detta försök att stoppa eller åtminstone fördröja reformen.

Först efter åtta dagars debatt antog nationalförsamlingen, en av två kamrar i parlamentet, den första paragrafen i pensionslagen. Ytterligare 64 paragrafer återstår i behandlingen.

Över 40 000 ändringsförslag har lämnats in. Merparten från oppositionen som är i kraftig minoritet, efter storsegern för Macrons parti La République en Marche, LREM, i förra valet.

– Med den här takten krävs 1 643 timmars sammanträde för att genomföra lagen. Om församlingen sammanträder måndag till söndag kväll tar det 150 dagar, konstaterade Richard Ferrand, nationalförsamlingens talman, efter klubbslaget.

Men vänsterns taktik, som kan ses som en förlängning av vänster-fackens hårda protester mot reformen, fick sig en rejäl knäck i tisdags. Då blev det uppenbart att presidenten och regeringen var beredda att använda en undantagsregel, regel 49-3, i den franska konstitutionen för att driva igenom pensionsreformen.

På en direkt fråga i parlamentet svarade premiärminister Edouard Philippe att om det är nödvändigt tillåter konstitutionen mig att använda artikel 49-3.

– Vi har en auktoritär president, dundrade vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon efter hotet och samtidigt började medierna spekulera i om, när och hur regeringen tänkte använda regeln.

Men även högerpartiet Les Republicaines reagerar mot regeringens tankar på att köra över parlamentet. De vill helst att behandlingen av reformen skjuts upp till dess konferensen mellan regeringen och arbetsmarknadens parter om pensionernas finansiering är klar i slutet av april.

– Ta reson, respektera parlamentet och vägra använda 49-3, sa en av deras ledamöter häromdagen enligt dagstidningen Le Figaro.

Konstitutionens artikel 49-3 ger regeringen möjlighet att driva igenom en lag på eget ansvar utan en omröstning i parlamentet. Den kan användas i brådskande fall eller när en minoritet obstruerar arbetet.

Om regeringen vidtar åtgärden kan oppositionen motsätta sig förfarandet genom en misstroendeförklaring. Men möjligheten att fälla regeringen är obefintlig, eftersom Macrons parti LREM har egen majoritet i parlamentet.

Ändå finns det hinder för duon Macron och Philippe om de sjösätter 49-3. Förslaget går då vidare till senaten, den andra kammaren i parlamentet, som enligt tidningsuppgifter inte tänker behandla reformen utan en färdig finansieringsplan.

Just detta diskuterar regeringen med arbetsmarknadens parter i en konferens med återkommande möten som ska pågå till sista april. Fram till 2030 kommer de franska pensionsplanerna gå med hissnade 1 300 miljarder kronor i underskott om inget görs.

Men vänsterfacket CGT, som vägrade delta i förra veckans möten med regeringen, säger nej till reformen. De motsätter sig en höjning av pensionsåldern till 64 år och bedömer att pensionerna blir lägre än i dag.

– Vi har världens bästa pensionssystem och det kan vi förbättra, inte försämra, har deras generalsekreterare Philippe Martinez uttalat flera gånger.

Reformistiska CFDT, det numera största facket, bedömde efter mötet att på kort sikt kommer det ekonomiska trycket mot pensionerna minska, eftersom ökningstakten av medellivslängden blir lägre än antaget.

Mycket mer än så har inte kommit ut av de inledande överläggningarna, där arbetsgivarna motsätter sig högre avgifter till systemet och enligt en medieuppgift vill höja pensionsåldern ytterligare ett år till 65.

I över 40 dagar under december och januari genomfördes en omfattande strejk i Paris metro och på landets järnvägar. Samtidigt deltog andra yrkesgrupper, som många missnöjda lärare, i kortare strejker.

Eftersom deltagarna inte får någon strejkersättning protesterar de under avsevärda privatekonomiska uppoffringar. När järnvägsarbetarnas plånböcker inte tålde mer fick Parisborna uppleva en sopstrejk under ett par veckor.

Protesterna kommer att fortsätta. Redan nu har flera nya manifestationer annonserats, bland annat på kvinnodagen den 8 mars.

Så sent som i måndags blockerade ett hundratal advokater ingången till den det nya justitiepalatset i Paris. Kravallpolis sattes in för att bryta blockaden.

– Detta är första gången palatset har blockerats. Det är historiskt. Denna rörelse är inte mot folket, utan för att de fattiga kan fortsätta få rättvisa, sa advokaten Dominique Tricaud till tidningen Libération.

I ryggen hade hon en opinionsundersökning som visade att 70 procent av det franska folket stöder fortsatta protester mot pensionsreformen.