”Man kan helt enkelt inte omplaceras till egna arbetet”

2016-12-15 00:00 Karin Nilsson  
”Det är klart att jag skrev på. Jag var tvungen. Jag måste ju ha ett jobb”, säger en av de anställda på Coop i Örebro när hon berättar i Arbetsdomstolen om sitt möte med butikschefen om neddragningarna. På Coop har hon arbetat i 46 år, både i kassan och inom kundtjänst.

PÅ PLATS I AD. Hon hade arbetat på Coop i 46 år. En dag låg det en lapp i fikarummet. Det var en lista med de anställdas namn och en tid för samtal med butikschefen. Nu sitter hon i vittnesbåset i Arbetsdomstolen och berättar om mötet med chefen.

– Han talade bara om att du får så här många timmar sen var det inte mer med det, säger den butiksanställda som jobbat både som kassörska och i kundtjänst. Hon fortsätter: Jag tyckte inte att det var rätt. Jag ville ha kvar mina timmar.

Olov Östensson, förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd, räknar upp totalt elva namn. Alla är medlemmar i Handelsanställdas förbund och jobbade under hösten 2014 på Coop Forum Marieberg i Örebro. Flertalet arbetar fortfarande där, men färre timmar. Deras arbetstid har minskat med mellan tre och 13,25 timmar per månad.

– Man minskade de anställdas sysselsättningsgrad och lönen motsvarande mycket, vilket förbundet har kallat att man hyvlar, säger Olov Östensson, som vid sin sida har kollegan Sussanne Lundberg.

– Det som har hänt är att betrakta som en uppsägning, säger hon.

Förbundsjuristerna påpekar att de inte har ifrågasatt arbetsgivarens rätt att göra förändringar, inte heller behovet, bara hur arbetsgivarna har gjort. Olov Östensson säger att det fanns anställda med kortare anställningstid som fick behålla sina timmar och att arbetsgivaren därför har gjort sig skyldig till turordningsbrott. De anställda har inte heller fått uppsägningslön.

Under mötet med butikschefen fick Coop-medarbetarna nya anställningsbevis och alla skrev på.

– Men de skrev på under protest. De kände sig tvingade. Alternativet till den lägre sysselsättningsgraden var att helt bli av med sitt arbete, säger Olov Östensson.

Coop företräds av chefsjuristen Sven Rosqvist på arbetsgivarorganisationen KFO. Butiken var i ekonomisk knipa. Den hade inte gått med vinst sedan 1979 och behovet av att effektivisera var stort. Det är förkylningstider och chefsjuristen harklar sig.

– Jag har läst att facket föredrar motorsåg framför osthyvel, alltså att det är bättre att säga upp folk helt och hållet. Men någon sådan möjlighet fanns inte i det här fallet. Man drog ned antalet timmar över nästan hela laget på ett ganska jämnt sätt.

Sven Rosqvist anser att arbetsgivaren har agerat korrekt.

– Coop har erbjudit skälig omplacering enligt sjunde paragrafen i Las som arbetstagarna också har accepterat. Det kan inte heller vara fråga om något turordningsbrott. Om AD finner att arbetstagarna trots allt sades upp så anser Coop ändå inte att de anställda har lidit någon skada.

Dagens ordförande i Arbetsdomstolen är Cathrine Lilja Hansson. Hon ser fundersam ut.

– Den stora skiljelinjen, som jag ser det, är om ni ser det som hänt som en omplacering eller en omreglering.

Hon ställer flera frågor och försöker förstå vilka paragrafer i Las som parterna refererar till.

– Vad är det ni vill att domstolen ska ta ställning till?

LO-TCO Rättsskydds Sussanne Lundberg kommer fram till att det inte finns någon möjlighet att tolka det som hänt som något annat än en omreglering av arbetet. Det betyder att alla paragrafer i Las gäller, säger hon.

– Man kan helt enkelt inte omplaceras till sitt eget arbete.

Ett vittne till tar plats, en av de elva Coop-anställda. Hon tycker inte heller att hon är omplacerad.

– Jag gör exakt samma sak men på färre timmar.

Den andra och sista huvudförhandlingsdagen är det butikschefens tur att vittna. Han berättar om den dåliga lönsamheten och beslutet att dra ned på antalet timmar.

– Jag bokade en dag när jag hade möte med alla som var på turordningslistan och lämnade fram ett anställningsbevis med ett erbjudande om en ny tjänst.

– Använde du uttrycket att det här var ett erbjudande om en ny tjänst? frågar arbetsgivarens ombud Sven Rosqvist.

– Ja, det minns jag. Det var en extremt betungande uppgift för mig och ännu mer betungande för dem.

Butikschefen säger att heltiden behölls för de viktigaste tjänsterna med ansvar för exempelvis mejerivaror, kött och chark och non-food som stekpannor och annat.

– Vi bedömde att i det hårda konkurrensläget hade vi inte möjlighet att lära upp nya.

Sven Rosqvist säger att han förstår att de som fick färre timmar är missnöjda. Han konstaterar att många jobbat länge inom Coop. Men tillägger att arbetsledningsrätten ger arbetsgivaren rätt att ändra på tjänsterna.

– Vi får formulera våra tjänster som vi vill. Man kan tycka att det finns en lucka i Las här. Men det är ju inte Arbetsdomstolen som ska hantera det i så fall. Det har vi en Helgeandsholme till.

Vid kärandens bord låter det annorlunda. Las ska skydda mot godtycke, säger förbundsjurist Sussanne Lundberg.

– Om det här är okej kan arbets­givaren först göra gällande att det är arbetsbrist, sedan säga till vilken arbetstagare som helst att du får sänkt sysselsättningsgrad. Och på så sätt tvinga arbetstagaren att säga upp sig.

Karin Nilsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna

Arbetsrätt