Rut-raseriet ett försök att dölja klassamhället

2014-09-24 23:00 Ann Charlott Altstadt  
Ann Charlott Altstadt, frilansskribent och författare till bland annat "Liten ordbok för underklassen". Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Mot sommarens slut rasade en rut-debatt i Sverige. Det handlade inte om det sjuka i att 2,4 miljarder kronor i skattemedel används för att supporta höginkomsttagarnas livspussel när vård, omsorg, skola och kultur blöder. Nej, debatten kom att handla om vilka ord vi får använda för att beskriva denna nya overkliga verklighet.

I en tv-debatt rut-röt Centerpartiets Martin Ådahl åt Vänsterpartiets Ali Esbati då han använde ordet tjänstefolk.

Esbati hade därigenom kränkt och förnedrat de städare, läxläsare, inomhuspoolskötare, barn­passare, bartendrar, altanrengörare, fönster­putsare och trädgårdsfixare i regeringens nyskapade tjänstemarknad. Nu spred det sig snabbt i offentligheten att branschen själv kallar sin hemsida för just Tjänstefolket vilket borde ha satt punkt för orddebaclet.

Men varför väckte tjänstefolk ett sådant rut-raseri när branschen ju heter hushållsnära tjänster. Vad skulle alternativet vara? Risken finns att även tjänste­arbetare skulle vara nedvärderande då ordet arbetare låter suspekt i det Nya Sverige där alla är/bör vara medel­klass. Ordet tjänsteman skulle vidare vara missvisande som arbetsbeskrivning och dessutom diskriminerande då de flesta i branschen är kvinnor. Och tjänstekvinna hör vi ju alla hur det låter medan tjänstehen skulle vara ett konstigt queerstatement.

Tjänstefolk är av tradition ett namn för dem som arbetar i andras hem och utför hushållsnära tjänster, och branschen själv tycks vara tondöv för den hierarkiska dimensionen av ordet då de som sagt använder det offentligt. Så var det Ali Esbati som kränkte människor eller var det den förra regeringen som använde skattepengar för att skapa en låg­lönemarknad i tjänstebranschen där endast de rika har råd att handla regelbundet? Är det Ali Esbati som kränker människor när han beskriver verkligheten eller upprätthåller han en oönskad verklighet genom att beskriva den på ett oönskat vis?

I en diskussion använde jag en gång uttrycket ”Dom, nere på golvet”. Jag menade förstås de som inte sitter bakom ett skrivbord när de jobbar med industri- och tjänsteproduktion. Det tog hus i helvete, min motpart blev chockad över mitt föraktfulla språkbruk. Hur kunde jag som hävdar människors lika värde rangordna människor som underordnade, som – där nere? Jag försökte, alltmer förtvivlat, förklara att det var ju inte jag som bestämt deras plats i hierarkin. Mina ord skapar inte klassamhället utan beskriver det. Men det hjälpte inte, jag var typ fascist.

Så okej då! Av tradition så har vi också döpt om företeelser, fenomen, människogrupper och jobb som samhället nedvärderar med låg lön och status. Därför står det rut-anhängarna fritt att hitta på alternativ till tjänstefolk. De kan ju exempelvis lobba för yrkesbeteckningar som hygienkonsulter eller toalett- och badrumsyttekniker.

På 70-80-talen om­döptes städare till lokalvårdare och som alla vet påverkade det vare sig lön, status eller arbetsvillkor. Men Centerpartiet kanske vill pröva ett jätte­lyft i cv:n för att reformera samhället. Vad sägs om titeln senior home conduct controler för alla som rengör toaletterna i Danderyd?

Ann Charlott Altstadt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer