”Jobbet är en stor del av en människas identitet”

Annamaria Westregård har tillbringat nästan hela sitt yrkesliv vid universitetet i Lund, där hon nu är forskare och docent på ­Institutionen för handelsrätt. Undantaget är fyra år som jurist för bankernas arbetsgivarorganisation direkt efter examen och tingsmeriteringen i Malmö.

– Det var ganska tråkigt i tingsrätten, men arbetsrätt har jag alltid tyckt varit roligt. Det är så dynamiskt, en blandning av politik, juridik och förhandling. Parterna förändrar rätten genom avtal och praxis, säger hon.

– Dessutom är det en jätteviktig fråga för folk hur vi mår på jobbet. Det är en stor del av människans identitet.

Så hon återvände till universitetet och forskar­utbildningen. Som forskare har hon haft stor nytta och glädje av sin praktiska erfarenhet, både från tinget och som jurist för en arbetsmarknadspart.

– Jag vet vad jag talar om när jag träffar parterna. Jag har själv suttit i förhandlingar både om kollektivavtal och tvister, och jag förstår hur de tänker, säger hon och tillägger att det har gett henne ett annat nätverk än det rent akademiska.

De flesta forskare går direkt på doktorandutbildningen efter grundutbildning och jobbar sedan med att forska – och söka pengar för att finansiera sin forskning. Annamaria Westregård har sin nuvarande studie finansierad på halvtid i tre år från forskningsinstitutet Forte.

När hon går till botten med frågan om varför hon valt forskarbanan och sin juridiska inriktning på just arbetsrätt, handlar det om att det liksom aldrig tar slut. Det finns alltid nya frågor att ställa sig. Och i hennes forskningsområde har tekniken sannerligen ställt det mesta på ända. Den globala och digitala gig-arbetsmarknaden suddat ut gränserna mellan jobb och fritid och mellan olika nationers avtalssystem. Just nu håller hon på med en studie för Nordiska ministerrådet om hur plattformsmodellen påverkar arbetsmarknadsmodellerna i de olika nordiska länderna.

– Att man får göra något länge, fördjupa sig, svarar Annamaria Westregård på frågan om vad som lockar med forskning.

– Särskilt i dagens snuttifierade samhälle.

Men att forska på heltid skulle hon inte vilja. Hon tycker att det är bra att inte ha en ren forskartjänst utan trivs med mixen; forska på halvtid och undervisa på halvtid, då hon håller fördjupningskurserna i arbetsrätt på PA-programmet i Lund.

– Det är roligt att få sitta i fred och forska och skriva. Sedan tröttnar man på det. Då är det roligt att få träffa studenterna och prata med dem.

Just flexibilitet – att kunna jobba var och när man vill i större utsträckning – är också en viktig drivkraft i utvecklingen av gig-arbetsmarknaden, där arbetet oftast sker på en digital plattform. Den som vill ha ett arbete utfört lägger ut specifikation och villkor på en webbplattform där intresserade kan ta sig an uppgiften. Exempel på kända gig-plattformar är taxitjänsten Uber, som kopplar ihop bilister med folk som vill åka någonstans, och Airbnb som förmedlar tillfälliga boenden, men det kan också handla om granskning av röntgenbilder, språköversättning eller teknisk testning.

På den globala gig-arbetsmarknaden sätts lön och andra villkor – som normalt avtalas mellan fack och arbets­givar­orga­nisationer i den svenska arbetsmarknads­modellen – av algoritmer i den tekniska plattformen. Det här ställer många frågor på sin spets, både inom svensk arbetsrätt och socialförsäkringsrätt. Kritiker hojtar från olika håll om social lönedumpning å ena sidan och innovationskraft som kvävs i sin linda av regel­hysteri å den andra.

Annamaria Westregård ser på diskussionen med tillitsfullt intresse. Detta är på intet sätt omöjligt, hävdar hon och jämför med debatten om bemanningsbranschen för tjugo år sedan.

– I dag har vi kollektivavtal för dem. Men många gig-företag anser sig inte vara arbetsgivare utan förmedlare.

Ska man teckna kollektivavtal för gigare, eller crowdworkers som de oftast kallas internationellt, så måste de vara anställda.

– Samordning av egenföretagare är kartellbildning och det är förbjudet.

Hon återgår till sin egen pågående forskningsstudie. De nordiska länderna hanterar gig-marknaden på lite olika sätt. I Danmark pågår ett försök med kollektivavtal. I Norge funderar de på att skapa ett mellanting mellan företagare och anställd. Det tror inte Annamaria Westregård på.

– Är det någon vits med det? Det blir väldigt omständligt.

Hon tycker i stället att man ska använda den dyna­mik i den svenska kollektivavtalsmodellen men vidga begreppen: göra det lättare att vara företagare och att vara anställd och att kunna växla mellan rollerna i olika branscher. Anpassa kollektivavtalen till den här situationen genom att ha samma villkor, men erbjuda olika tillvägagångssätt beroende på om den enskilde väljer att beteckna sig som företagare eller anställd.

Eftersom det är algoritmer som styr plattformarna – skulle det gå att koda in kollektivavtal i dem? Som att nattarbete ger dubbla taxan?

– Det är en fascinerande tanke. Att ha olika timlön vid olika tillfällen är ju inget konstigt. Rent tekniskt borde det ju gå, om nu Uber kan höja priset på orter där det regnar… Det kan säkert parterna klura ut.

Själv jobbar hon vidare med att söka nya svar på sina frågor. Den knappa fritiden fylls av det nödvändigaste: familj, vänner och trädgården på skånska Söder­slätt.

– Nu när barnen är utflugna har man tid att ägna sig åt jobbet. Det är väldigt roligt att få göra det.