Tre frågor till författarna Öberg...

De ärrade arbetsmarknadsreportrarna Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg har skrivit boken Vem ska bestämma på lönemarknaden om industriavtalets framgångar. Under 20 år har industrin satt märket för löneökningarnas storlek i samhället och reallönerna stigit med 50 procent.

Vilka är de största hoten mot industriavtalet?

– De är många. Ett är kvinnor som tröttnat på att löneskillnaderna till männen inte minskar, ett annat att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän ökar, ett tredje att stora grupper träffar avtal utan siffror. Kritiken mot att industrins parter bestämmer för mycket är också stor.

– Ytterligare ett är politikernas klåfingrighet när det gäller lönebildningen, Det är för mycket av lärarmiljarder och polispengar i omlopp.

Läs också - artikelspecialen:

Under vilka förutsättningar kan industriavtalet hålla i 20 år till?

– En viktig förutsättning är att uppslutningen kring industriavtalet blir mycket starkare än i dag. Stödet för den konkurrensutsatta sektorns löneledande roll är lite för ljumt. Fler parter måste sannolikt vara med och utforma normen för löneökningarna så att fler ta ansvar för märket.

– Ingen har heller presenterat ett alternativt system för lönebildningen. Så länge det inte finns kanske industriavtalet överlever.

En stor del av boken handlar om förhistorien till industriavtalets tillkomst, varför?

– Vi tror att en förutsättning för att förstå hur systemet fungerar i dag är att man förstår vad som hände under 1980-talet, betydelsen av de så kallade Rehnbergåren under 1990-talet och vad som hände när lönebildningen körde omkull 1995 och så vidare. Det finns en rad händelser och beslut som ledde fram till industriavtal. Om man inte vet något om förspelet kan man inte förstå varför avtalet är så viktigt.