nyheter

Den politiska strejkvågen fortsätter att lamslå Finland

Demonstrationer i Helsingfors mot den finländska regeringens planerade förslag inom arbetsrätten.

Över 100 000 finländare strejkar igen den här veckan mot regeringens försämringar i arbetslivet och socialskyddet. Sedan i höstas har protesterna avlöst varandra, och ingen lösning är i sikte.

Publicerad Uppdaterad

Några av förändringarna facken motsätter sig:

1. Karensdag vid sjukfrånvaro 

Regeringen vill att den första sjukfrånvarodagen ska vara oavlönad.

2. Begränsning av strejkrätten

Regeringen vill begränsa möjligheten till sympatistrejker och längden på politiska strejker till 24 timmar.

3. Försämring av anställningsskyddet

För uppsägning ska det räcka med saklig skäl istället för sakliga och vägande skäl som nu. Allmänna visstidskontrakt på ett år tillåts utan specifika skäl. Idag krävs det skäl för visstidsanställningar.

4. Lokala avtal

Regeringen vill göra det möjligt för oorganiserade företag utan fackligt förtroendevalda att ingå lokala avtal, vilket inte är möjligt idag.

5. Nedskärningar i socialskyddet

Ändringarna påverkar bland annat utkomstskyddet för arbetslösa med barn, och arbetslöshetsdagpenningen.

En del av nedskärningarna som berör socialskyddet har redan godkänts i riksdagen när budgeten för 2024 slogs fast. Andra förändringar bereds under våren och hösten.

Källor: Helsingin Sanomat och Svenska Yle med flera

 

Motsättningarna växer sig allt större i Finland mellan de strejkande fackförbunden och den finska borgerliga regeringen under ledning av Samlingspartiets Petteri Orpo.

Fackförbunden anser att regeringen driver igenom arbetsgivarnas politik utan förhandlingar med facket. Finlands Fackliga Centralorganisation FFC, motsvarigheten till svenska LO, och STTK, motsvarigheten till TCO, betonar att syftet med åsiktsyttringarna och strejkerna inte är att försöka köra över regeringen, utan att man efterlyser verkliga förhandlingar i stället för att regeringen ensidigt dikterar villkoren.

– Just nu ser det ju ut som en svårlöst konflikt som kan pågå länge. Men det är nog omöjligt att säga hur länge det här kan pågå, säger Kim Strandberg som är professor i statsvetenskap vid Åbo Akademi till Svenska Yle.

Han förutspår att strejkhot och strejker kommer att prägla våren.

Redan tidigt i höstas inleddes protesterna mot regeringens politik. För ett par veckor sedan drog uppskattningsvis 300 000 finländare ut i politisk strejk. Omkring 13 000 människor samlades på Senatstorget i centrala Helsingfors för att demonstrera 1 februari. Helsingfors beskrevs vara lika lugnt under strejkdagarna som på midsommarafton.

Den här veckan fortsätter de politiska strejkerna, som omfattar uppskattningsvis 100 000 arbetare. Bland andra deltar Transportfacket AKT, vilket gör att hamnarna står stilla från onsdag till fredag och bussarna på onsdag och torsdag.

Finlands Näringsliv EK beräknar att kostnaderna för de politiska strejkerna uppgår till nästan en miljard euro.

– Jag vädjar till löntagarrörelsen att inte arrangera politiska strejker mot regeringens politik – förutom de ekonomiska förlusterna som företagen tvingas betala, så försämras deras rykte med tanke på export, sade EK:s vd Jyri Häkämies i slutet av januari i ett pressmeddelande.

Men facken slog dövörat till.

Jarkko Eloranta är ordförande för FFC, finska motsvarigheten till LO. Han anser att regeringens beslut på många sätt är löntagarfientliga.

– Regeringen tvingar fram ändringar i det finländska arbetslivet på ett aldrig tidigare skådat sätt, när man har skrivit in direkt i regeringsprogrammet hur lagarna ska ändras för att kunna försvaga anställningsvillkoren och den sociala tryggheten. Om regeringsprogrammet genomförs som sådant, kommer allt fler i fortsättningen att känna sig otrygga och missgynnade i arbetslivet, säger han i en nyhet på FFC:s hemsida.

Regeringen håller fortsättningsvis hårt fast vid sina förändringar. Statsminister Petteri Orpo (Saml.) kallar fackföreningsrörelsen motstånd till ”ett utomparlamentarisk påverkansförsök” på en pressträff den 13 februari som den finska dagstidningen Helsingin Sanomat skrev om. Enligt honom har regeringen både makten och ansvaret att genomföra de förändringar som den ser som nödvändiga.

– Vi har ansvaret och mandatet, och vi tar dem vidare, sade han på pressträffen.