Miljonförlust för Fastighets i AD

Efter att Växjöbostäder sa upp en av sina fastighetsskötare den 1 oktober 2014 ställdes Fastighetsanställdas förbund inför frågan att stämma bolaget inför Arbetsdom­stolen eller inte. Tillsammans med de avtalsansvariga och förbundsordföranden bestämde Jari Visshed, som är tredje förbundsordförande, att de skulle driva processen. Rådet, från juristerna på LO-TCO Rättsskydd, att gå vidare vägde tungt.

– Vi gjorde ett slags gemensam bedömning, även om vi på förbundet alltid har sista ordet, berättar Jari Visshed.

Processen tog fyra år och orsakade cirka 2,5 miljoner kronor i rättegångskostnader. Eftersom förbundet för­lorade fick de betala både sina egna och motpartens kostnader.

Jari Visshed tror att det är den största kostnaden någonsin för förbundet i AD.

– Det är alltid lätt att vara efterklok. Hade vi vetat att vi skulle förlora målet hade vi givetvis inte gått vidare. 2,5 miljoner kronor är mycket för oss som bara har 30 000 medlemmar.

Blir ni mer försiktiga nu?

– Det är svårt att svara på. Vi gör alltid en bedömning från fall till fall. Tror vi att vi kan vinna så driver vi frågan.

Magnus Pettersson, förbundsordförande i Fastighetsanställdas förbund, tycker ändå inte att det var fel att driva fallet.

– Det var den enda möjligheten vi hade. Vi är skyldiga att driva mål för våra medlemmar. Hade vi trott att vi skulle ha förlorat hade vi inte gått till AD.

Annett Olofsson, på LO-TCO Rättsskydd, var förbundets ombud i AD.

– Jag har aldrig under mina 30 år som processande jurist haft en sådan omfattande huvudförhandling. Inte heller har jag varit ombud i ett mål där rättegångskostnaderna på vår sida blivit så höga.

Såväl utgången i målet som domskälen har fått förbundet och Annett Olofsson att reagera.

– Domen är på 41 sidor, men de egentliga domskälen är bara på 2,5 sidor. AD väljer helt att blunda för händelseförloppet innan arbetstagaren blev helt sjukskriven 2009, säger hon.

Annett Olofsson anser att Växjöbostäder inte fullgjort sitt ansvar för rehabilitering och arbetsanpassning långt före uppsägningen och att bo­laget borde ha drabbats av det. Motsatsen innebär att sjukdom utgör saklig grund för uppsägning. Annett Olofsson anser att AD:s dom inte är tillräckligt tydlig.

– Det är hjärtlöst och respektlöst mot fastighetsskötaren att inte utförligare förklara hur man kommit fram till domslutet. Begripliga domskäl är av största vikt för rättssäker­heten och förtroendet för rättsväsendet.

Annett Olofsson är också kritisk till att domen inte refereras och därmed inte kommer med i domstolens årsbok.

– Det är för mig ganska ofta ett mysterium när AD väljer ut vad som ska refereras. Men inget hindrar arbets­givare från att hänvisa till domen framöver, även om den inte refe­rerats.

Arbetsgivarens ombud Jonas Stålnacke på Almega har förståelse för AD:s sätt att resonera. Han anser dock att ärendet hade kunnat avgöras snabbare och därmed blivit mindre kostsamt.

– När AD kom fram till att kvinnan stadigvarande saknade arbetsförmåga fanns det ju saklig grund för uppsägning och man behövde inte ta ställning till övriga omständigheter.

Han försökte få AD att meddela så kallad mellandom, där enbart frågan om saklig grund togs upp, men att motparten motsatte sig det.

– Vi begärde det av processekonomiska skäl för att målet svällde. Nu blev målet tyngre än det hade behövt bli.