EU-domstolen: Sexanklagelser hanterades fel

2019-04-23 15:30  

En anställd på Europeiska Investeringsbanken anmälde sextrakasserier till sin arbetsgivare. Saken utreddes först internt och sedan av EU-tribunalen som konstaterade att det inte gick att bevisa något brott. Nu konstaterar EU-domstolen att fel begåtts i den processen.

Rätten till en god förvaltning kräver att en EU-myndighet hör en berörd anställd innan den fattar beslut som påverkar den anställda. Det fastslår EU-domstolen i en dom som rörde en kvinna som, sedan hon påstod sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier, själv ansågs vara ett arbetsmiljöproblem.

Kvinnan började arbeta som personalkoordinator vid Europeiska investeringsbanken, EIB, 2008. Hösten 2012 bytte hon tjänst. Två år efter det berättade hon för sin enhetschef att anledningen till bytet var att hon ansåg sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier av sin tidigare chef. 

I maj 2015 lämnade hon ett klagomål till personaldirektören på EIB där hon angav att hon blivit utsatt för sexuella trakasserier.

I juni samma år informerade personaldirektören henne om att en kommitté inlett en utredning med anledning av klagomålet i enlighet med en särskild policy om värdighet på arbetsplatsen. Utredningskommittén skrev en rapport där den kommit fram till att hennes anklagelser inte hade kunnat bekräftas eftersom det saknades vittnen till trakasserierna.

Vittnen hade dock uppgett att det fanns anledning att oroa sig för kollegans psykiska hälsa, att hon gått upp mycket i vikt på grund av ett brutet förhållande, att hon var manipulativ, att hon inte kunde ta kritik och att hon var angelägen om att göra en snabb karriär. Utredningskommittén rekommenderade i rapporten kvinnan att uppvisa bättre laganda och att inta en mer positiv hållning.

Enligt de särskilda regler som gäller för EU:s anställda väckte hon talan i EU-tribunalen och yrkade att utredningskommitténs rapport och direktörens beslut att inte vidta några åtgärder skulle ogiltigförklaras.

Hon förlorade i tribunalen, men överklagade till EU-domstolen och krävde skadestånd och ersättning för framtida sjukvårdskostnader.

EU-domstolen biföll kvinnans överklagande i den del som avsåg ogiltigförklaring av rapporten och beslutet, men avslog yrkandet om skadestånd. Som skäl för sin dom anförde EU-domstolen att EIB hade åsidosatt kvinnans rätt till god förvaltning enligt artikel 41 p. 2 i stadgan. 

Enligt denna artikel är en myndighet skyldig att höra en person innan en åtgärd vidtas mot honom eller henne. Eftersom kvinnan inte hade hörts skulle tribunalens dom upphävas.

Vad gällde skadestånd för framtida sjukvårdskostnader konstaterade EU-domstolen i sin dom, meddelad den 4 april, att det inte är möjligt att utdöma skadestånd för skador som ännu inte inträffat. Skadeståndsyrkandet avslogs därmed.

Ann Olrin

Erik Sinander

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer