PROFILEN
”Vi måste tänka solidariskt om vi ska förhindra lågkonjunkturen”
PROFILEN. Johan Lindholm manar till positivt tänkande i krisen och står för internationell solidaritet mitt i all nationalism och individualism. Dessutom tar han fajten för kvinnorna i en mansdominerad bransch.
Publicerad
Uppdaterad
Annons
inom någon timme ska Ulf Kristersson hålla sin regeringsförklaring. Byggnads har börjat dagen med ett pressmeddelande där den ännu ej tillträdda regeringen uppmanas att återinföra det statliga investeringsstödet. Det är ”helt avgörande för att byggtakten ska kunna upprätthållas”.
Johan Lindholm planerar en resa senare i veckan till Boden och Luleå tillsammans med Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder.
– Klart vi måste ligga på. Det är bostadsbrist i de flesta kommuner, och inte minst i de norra delarna av landet, där omställningen till det fossilfria pågår, behövs hyresrätter
Byggfakta noterar i en färsk rapport att fler och fler byggprojekt blir uppskjutna eller inställda, på grund av oron för kriget i Ukraina.
Men Johan Lindholm vill ogärna spä på den negativa känslan.
– Jag får frågor nästan varje dag, ”Kommer varslen nu?”, men jag vägrar att uttala mig i den vägen. Vi har inga större inkommande varsel. Visst finns det farhågor, men att börja prata om det innan det ens har satt i gång, det tror jag är farligt.
Johan Lindholm förordar i stället att man lyfter blicken och försöker se möjligheterna.
– Kanske framstår jag som naiv ibland, men jag tror att det är ett bättre sätt att möta medlemmarna och samhällets behov.
I samma anda ser han på den kommande avtalsrörelsen.
– Avtalsrörelsen är en av de roligaste delarna av jobbet. Jag älskar att vara ute på byggarbetsplatserna, att lyssna och känna närvaron.
Han försöker förmå medlemmarna att skriva avtalsmotioner. Den medlemsnära förankringen är starten på varje framgångsrik avtalsrörelse, som han uttrycker det.
På intervjudagen har Johan Lindholm även varit med och publicerat en debattartikel i Svenska Dagbladet tillsammans med de övriga fackförbunden i det så kallade 6F.
De föreslår ett ettårigt krisavtal med en och samma krontalshöjning för alla arbetstagare, vilket skulle gynna de allra mest köpsvaga, resonerar 6F. Samtidigt skulle upplägget förstås både åsidosätta industrinormeringen och principerna om individuell lönesättning som finns inskrivna i många kollektivavtal. Argumentet är rättvisa, och Johan Lindholm säger att Byggnads medlemmar märker att det tydligen finns pengar.
– De stora byggföretagen berikar sig med miljonlöner och avkastningar. Bankerna tjänar miljarder på våra bolån.
I ett sådant sammanhang avvisar han att LO-medlemmarna ensamma ska ta ansvar, än mindre Byggnads medlemmar.
– Alla priser som sticker iväg, på drivmedel, el, mat och räntor, det slår direkt in i människors liv. Plånböckerna blir tunnare och tunnare. Det är viktigt att ta i beaktan, men det är självklart också viktigt att pengarna ska vara något värda i slutändan.
Johan Lindholm noterar att tjänstemännens löner ökat i snabbare takt än arbetarlönerna.
– Vi upplever att det är vi som dragit det tyngsta lasset. Men naturligtvis ska alla vara med och bära den här bördan. Samhället måste ju hålla ihop. Vi måste på något sätt tänka solidariskt om vi ska förhindra lågkonjunkturen.
Utspelet från 6F bör främst ses som ett inspel i den pågående LO-samordningen. Johan Lindholm verkar i högre grad intresserad av frågorna som Byggnads äger själva och som har ett värde utan att vara lön. Han erinrar om kollektivavtalade framgångar som utökad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden från 2020. En annan framgång kollektivavtalsvägen som Johan Lindholm vill framhålla är huvudentreprenörsansvaret.
– Det var en fråga som framställdes som något katten hade släpat in och som inte alls var görligt att reglera i kollektivavtal, men som medlemmarna stod rakryggade bakom. Vi tog strid för det, fick ett avtal och senare har det stiftats lag om entreprenörsansvar för lönefordringar.
Sådana framgångar kan Byggnads åstadkomma igen i den här avtalsrörelsen, menar Johan Lindholm.
– Fokuserar vi och kommer sams om några prioriterade frågor så går det inte att misslyckas. Det man fokuserar på, det får man mera av, brukar jag säga.
Byggnads är en del av LO som stöttar Socialdemokraterna ekonomiskt. Johan Lindholm sitter i partiets styrelse. Under valrörelsen gick debattens vågor höga, inte minst mellan Lindholm och Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson, Magnus Persson. ”Inför årets val är det tydligt vilka som värnar arbetarnas intressen, och vilka som vill kasta dem under bussen”, skrev Johan Lindholm på Aftonbladets debattsida under rubriken ”Högerregering vore katastrof för arbetarna”.
Magnus Persson, som sedermera blivit utsedd till ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, frågade i retur om Johan Lindholm kommer att ”företräda sina medlemmar, eller i stället dansa efter Annie Lööfs och Märta Stenevis arbetarfientliga pipa?”.
Johan Lindholm säger att han aldrig skulle tala om för medlemmarna vad de ska rösta på. I mötena med medlemmar hör han att en del inte längre väljer det klassiska arbetarpartiet.
– Generellt finns ett etablerat politiker- och etablissemangsförakt ute på arbetsplatserna. Politikerna har missat att vara ute med stora öron och lite mindre mun. Känslorna bottnar i att många byggnadsarbetare inte känner igen sig i Sverige längre, enligt Johan Lindholm. De känner sig inte lyssnade till. Deras oro tas inte på allvar.
– Man efterlyser sakpolitik som ger trygghet. Lasuppgörelsen var helt galen. Att sälja ut anställningstryggheten mot omställning som man borde få i alla fall. Att en del av Byggnads medlemmar skulle ha lockats av främlingsfientliga budskap, ett lättsmält ”vi-och-dom” enligt traditionell populistisk modell, är inget Johan Lindholm känner igen.
– Jag vet att våra medlemmar inte är rasister.
Johan Lindholm säger att han sätter press på politikerna, oavsett vilken partifärg de har.
– Jag är född med blåslampa. Jag skulle velat ha S-märkta politiker med mig ute i byggbodarna varje dag. Tänk att bara 30 procent av arbetarna röstar på Socialdemokraterna. Snacka om brakförlust!
De politiska vindarna bär sedan åtminstone ett decennium tillbaka nationalism och konservatism med sig. Det märks ibland i byggbodarna. Internationalistiska och feministiska budskap står inte högt i kurs hos alla. Johan Lindholm väljer att framhålla de praktiska argumenten, snarare än de ideologiska.
– Halva befolkningen räcker inte som rekryteringsunderlag för branschen, vi behöver tillgång till hela befolkningen. Det måste vara en bra atmosfär så att branschen har en dragningskraft även på kvinnor.
Kollektivavtalsvägen har en del åstadkommits. Byggnads fick igenom sitt krav om graviditetslön i avtalsrörelsen 2020. I september stod det klart att Byggbranschens centrala arbetsmiljöråd enats om skrivelser kring etableringen av byggbodar som ger kvinnor skilda omklädnings- och duschrum när det behövs.
– Tjejer ska inte ha en klump i magen när de går till jobbet. Det har blivit betydligt bättre, men vi är långt ifrån i mål. Verktyg, kläder och en massa annat är inte färdigutvecklade än.
Jämställdhetsarbetet är kanske det område som Johan Lindholm är stoltast över. Tillsammans med Byggcheferna inom Ledarna driver Byggnads projektet ”Stoppa machokulturen” sedan 2015. Han och övriga förbundsledningen har mött spott och spe för detta arbete. Inte minst bilden från 2017 där förbundsstyrelsen bär rosa, hemstickade ”pussy hats”, valsar fortfarande i sociala medier, sällan med positiva omdömen.
– Men vi får genomslag. Snart kommer ”Stoppa machokulturen” gå som kampanj även bland våra systerförbund internationellt.
Johan Lindholm möter även ifrågasättanden för Byggnads engagemang i gästarbetarfrågan i VM-aktuella Qatar. Alla vet att tusentals arbetare från Bangladesh, Tibet och Indien dött i olyckor och sjukdomar, men en del undrar ändå varför ett svenskt fackförbund ska lägga resurser så långt borta.
– Man kan tycka att det är långt bort, men det är det inte. Samma gäng jobbmäklare som utnyttjar människor å det grövsta i Qatar är redan aktiva även på vår arbetsmarknad, exempelvis i våra skogar med bärplockare och planterare.
