Jurister: AD väljer att tro mer på chefen

I de trettio domarna från det senaste året har vittnesmål haft avgörande betydelse för utgången. Förbundsjuristerna Helene Sjöman och Agneta Bern på Sveriges Ingenjörer har gått igenom domarna och ser en klar och tydlig tendens: orden från arbetsgivarsidans vittnen väger tyngre än arbetstagarsidans.

Juristerna har bara hittat ett fåtal domar där det är tvärtom. En är domen om underklädesaffären, AD 29/13, där de anställda tvingades ha en skylt med sin bh-storlek. Frågan var om det var ett tvång eller inte. Där vägde vittnesmålen från Handels vittnen, som var före detta anställda, tyngst. Arbetsgivarsidans vittnen var fortfarande anställda i affären.

– I den domen har domstolen, åtminstone mellan raderna, sagt att den som är anställd kanske inte riktigt vågar säga hur det är, utan i stället väljer det som arbetsgivaren vill höra, säger Helene Sjöman.

I flera domar i juristernas genomgång skriver domstolen om arbetsgivarsidans vittnens trovärdighet att ”det finns inte anledning att ifrågasätta”.

– Det är att göra bevisbördan för lätt. För att något ska vara bevisat ska det kunna beskrivas som att det är styrkt, säger Agneta Bern.

De allra flesta av det trettiotal domar där vittnesmål avgjort utgången gäller anställningsskyddsmål. Det är fackförbund som har stämt en arbetsgivare och ifrågasatt att någon blivit av med jobbet eller de krav som ställts för att få ett jobb.

I domen där pappersbruket krävde högskoleutbildning av sina sommarvikarier i virkesrenseriet, AD 67/13, ansåg domstolens majoritet att platsannonsens formulering ”du med högskoleutbildning har goda förutsättningar att få fortsätta efter sommaren” avgjorde valet av vikarier. Därför var det riktigt att en mekaniker med företrädesrätt och tillräckliga kvalifikationer för arbetsuppgifterna, men utan högskoleutbildning, inte fick något vikariat. Domaren plus två andra ledamöter ansåg att han skulle ha fått ett vikariat, eftersom det viktiga var att han skulle klara av jobbet.

– Majoritetens slutsats känns helt felaktig, säger Helene Sjöman.

De båda juristerna efterlyser tydligare beskrivningar av vad som avgjort att AD bedömer ett vittne som mer trovärdigt än ett annat.

Att AD satte större tilltro till arbetsgivarsidans vittnen i domen om en städerska på Folkets hus, AD 24/14, förvånar Agneta Bern och Helene Sjöman. En föreståndare vittnade mot en städerska som varit kassabiträde och som påstods ha manipulerat kassan. Trots att det fanns en djup konflikt mellan föreståndaren och arbetstagaren sedan länge som gällde både sexuella trakasserier och stöld, så valde domstolen att tro på föreståndaren. Dessutom var en del av bevisningen ett vittnesmål från en förhandlingschef som påstod att fackets ombudsman hade talat om ett kvitto som skulle bevisa att kvinnan manipulerat kassan. Ombudsmannen kom inte ihåg detta, men domstolen betvivlade inte förhandlingschefens uppgift och skriver att uppgiften om kvittot vinner visst stöd av vittnesuppgifter.

– Vi vet ju inte om mer har framkommit under huvudförhandlingen som förklarar varför domstolen valde att sätta störst tilltro till föreståndaren och förhandlingschefen. Men i så fall borde det ha framgått av domskälen, säger Agneta Bern.

I domen om läkarsekreteraren, AD 9/14, finns en hel del värdeomdömen från hennes chefer med i domskälen. Cheferna hävdar att hon skapade konflikter och friktioner mellan sig och sina arbetskamrater genom att vara oförskämd.

– Det är ett svepande omdöme som inte beskriver en händelse, utan en etikettering av ett beteende, säger Agneta Bern.

– Sådana beskrivningar ska inte räcka som bevis, säger Helene Sjöman.

Lag & Avtal har sökt Arbetsdomstolens chef Cathrine Lilja Hansson, som meddelar att hon inte kan kommentera juristernas kritik utan att ha gått igenom domarna.